Underkastelse utan tro

Imâm al-Husayn bin Mas´ûd al-Baghawî (d. 516)

Ma´âlim-ut-Tanzîl (1/45)

Allâh (´azza wa djall) sade:

الَّذِينَ يُؤْمِنُونَ

“… dem som tror…”1

I språklig mening innebär tro bekräftelse med hjärtat. Allâh (ta´âlâ) berättade att Yûsufs (´alayhis-salâm) bröder sade:

وَمَا أَنتَ بِمُؤْمِنٍ لِّنَا وَلَوْ كُنَّا صَادِقِينَ

“Kanske tror du oss inte fastän vi säger sanningen.”2

Det vill säga att du inte bekräftar oss.

I teologisk mening innebär tro hjärtats dogm, tungans medgivande och kroppsdelarnas handlingar. Både medgivande och handlingar hör till tron eftersom de hör till dess föreskrifter. Islam är ödmjukhet och underkastelse. All tro är islam men all islam är inte tro, ty det är möjligt att islam saknar bekräftelse. Allâh (ta´âlâ) sade:

قَالَتِ الْأَعْرَابُ آمَنَّا قُل لَّمْ تُؤْمِنُوا وَلَكِن قُولُوا أَسْلَمْنَا وَلَمَّا يَدْخُلِ الْإِيمَانُ فِي قُلُوبِكُمْ

Ökenaraberna säger: ”Vi har blivit troende.” Säg: ”Ni har inte trott – säg hellre: ”Vi har underkastat oss!” Ännu har inte tron vunnit insteg i era hjärtan.”3

Det är som sagt möjligt för en person att te sig underkastad medan han innerst inne saknar bekräftelse. Han kan också vara underkastad innerst inne men inte utvändigt.

12:3

212:17

349:14