Undanhållning av sanning för människans skull

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Silsilat-ul-Ahâdîth as-Sahîhah (1/323)

168 – Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

En mans aktning för människorna ska inte hindra honom från att säga den sanning som han vet, [bevittnar eller hör].”

Rapporterad av at-Tirmidhî, Ibn Mâdjah, al-Hâkim, at-Tayâlisî, Ahmad, Abû Ya´lâ och al-Qadhâ´î i ”Musnad-ush-Shihâb” via ´Alî bin Zayd bin Djad´ân al-Qurashî, från Abû Nadhrah, från Abû Sa´îd al-Khudrî, från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).

at-Tirmidhî sade:

Hadithen är god och autentisk.”

Hadithen består av ett bestämt förbud för undanhållning av sanning utav fruktan för folk eller hopp om försörjning. Var och en som döljer sanningen utav fruktan för besvär i form av slag, förtal, frusna tillgångar, respektlöshet och liknande inkluderas till detta förbud och går emot profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).

Om detta gäller den person som undanhåller sanningen medvetet, vad gäller då den person som till och med ljuger om oskyldiga muslimer och beskyller deras religion och dogm för falskheter för att vara ledarna till lags eller utav fruktan för att bli anklagad för falskhet om han inte viker sig för deras villfarelse och anklagelse? Allâh! Stadga oss utmed sanningen, och om Du vill pröva Dina slavar ber vi Dig ta våra liv oprövade.