Umm ´Abdillâh och Ahnâfs efendi

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Silsilat-ul-Ahâdîth as-Sahîhah (1/1/255-257)

132 – Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Ta ett tillnamn efter din son ´Abdullâh (det vill säga az-Zubayrs son); du är Umm ´Abdillâh.”

Rapporterad av Ahmad (6/151): ´Abdur-Razzâq berättade för oss: Ma´mar berättade för oss, från Hishâm, från sin fader, från ´Â’ishah som sade till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

“Allâhs sändebud! Alla dina kvinnor har tillnamn förutom jag.” Då sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) till henne: “Ta ett tillnamn efter din son ´Abdullâh (det vill säga az-Zubayrs son); du är Umm ´Abdillâh.” Hon kallades för Umm ´Abdillâh tills hon dog, trots att hon aldrig fick barn.

Berättarkedjan är autentisk.

Hadîthen bevisar att det är föreskrivet med tillnamn ehuru man inte har barn. Det är en islamisk etikett som mig veterligen andra samfund saknar. Därför ska muslimer, män som kvinnor, överge importerade titlar som efendi (أفندي), beg (بيك), pasha (باشا), herr (سيد), dam (سيدة) och monsieur. Alla sådana titlar är importerade till islam. Hanafiyyahs lärde har konkretiserat att titeln “efendi” är föraktfull eftersom den består av självberöm, vilket nämns av Ibn ´Âbidîn i “al-Hâshiyah”. Därtill tillämpas titeln “herr” (سيد) bara på en man som besitter ledarskap i ett folk och inte på vem som helst, ty den titeln består också av självberöm.