Udhhiyah å de dödas vägnar

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Madjmû´-ul-Fatâwâ (17/243-245)

Fråga:

بسم الله الرحمن الرحيم

السلام عليكم و رحمة الله و بركاته

Jag har forskat kring Udhhiyah å de dödas vägnar och kommit fram till att handlingen är fel i alla fall. Antingen är den Udhhiyah eller också välgörenhet. Vad Udhhiyah beträffar, finns det inget autentiskt, konkret bevis från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) för att den är föreskriven å den dödes vägnar. Inte heller hörde den till Salafs praxis. Och att jämföra handlingen med välgörenhet är också inkorrekt eftersom det är otillåtet att jämföra olika dyrkan med varandra. Dessutom har Udhhiyah inte samma krav som välgörenhet i form av slakt. Det finns många skillnader mellan Udhhiyah och välgörenhet. Därtill fastställde al-Ladjnah ad-Dâ’imah att det är innovation att utse en särskild tid till välgörenhet å de dödas vägnar. Om någon argumenterar med att de vill erhålla belöningen från de tio första dagarna i Dhûl-Hidjdjah, är svaret att alla dagar i Dhûl-Hidjdjah är dygdiga och att deras begränsning påminner om det vissa människor gör när de särskiljer natten till den 27 Ramadhân för ´Umrah. Just det särskiljandet är innovativt. Och om de säger att de vill efterleva hadîthen:

”Människan gör ingen handling på Slaktdagen som är mer älskad av Allâh än att spilla blod.”1,

säger vi att hadîthen uppmanar levande till föreskriven Udhhiyah och att det är bättre då än välgörenhet i form av pengar. Hadîthen säger alltså ingenting om Udhhiyah å dödas vägnar. Ty han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som sade detta och hans följeslagare som förkunnade detta hade både döda anhöriga och gott om pengar. Det till trots slaktade de inte Udhhiyah å andras vägnar, trots att ingen i samfundet har ivrat efter goda handlingar och vidhållit Sunnah som de. Är det korrekt resonerat eller inte?

Svar:

بسم الله الرحمن الرحيم

و عليكم السلام و رحمة الله و بركاته

Om den döde har testamenterat Udhhiyah å sina vägnar, är det obligatoriskt att fullborda det. Ty handlingen är hans och varken fel eller syndig. Och om det är en levande som vill slakta Udhhiyah å den dödes vägnar, så hör handlingen inte till Salafs praxis. Den har inte rapporterats från dem. Att något inte rapporterats från dem samtidigt som alla anledningar att göra det fanns och inga hinder fanns att inte göra det, betyder att handlingen var obekant för dem. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) uppmanade till åkallan för den döde och inte handlingar. Jag tycker om det du har skrivit och tycker att det är rätt. Däremot ska man inte fördöma dem som slaktar Udhhiyah å de dödas vägnar. Istället ska de påminnas hur folk brukade slakta Udhhiyah å de dödas vägnar och inte för sig själva och sina familjer. Vissa trodde till och med att Udhhiyah var bara Sunnah å de dödas vägnar. Det är ett fel som de lärde måste poängtera.

Muhammad bin Sâlih al-´Uthaymîn

1419-08-16

1Ibn Mâdjah (3126).