Tvivlar på bruten tvagning

Imâm Shams-ud-Dîn bin Qayyim-il-Djawziyyah (d. 751)

Ighâthat-ul-Lahfân (1/129)

al-Hasan, Ibrâhîm an-Nakha´î och Mâlik (i en av sina åsikter) säger att den som tvivlar huruvida hans tvagning har brutits eller inte måste två sig för säkerhets skull. Han får inte börja be med en betvivlad rening. Härom tvista de lärde.

Majoriteten, däribland ash-Shâfi´î, Ahmad, Abû Hanîfah, deras respektive anhängare samt Mâlik (i en annan åsikt), anser att det inte alls är obligatoriskt för denne att två sig på nytt. Enligt dem får han lov att be med en tvagning han är säker på att han uppnått men osäker på att han brutit. De argumenterar med Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

Om någon av er upplever något i magen och tvivlar huruvida något har gått ut ur honom eller inte, ska han inte gå ut ur moskén förrän han hör ett ljud eller känner en lukt.”1

Den principen gäller både bön och allting annat.

1Muslim (362).