Tvivel kring kläders orenhet

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

Sharh Ighâthat-il-Lahfân (42)

Imâm Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

”Vår Shaykh [Ibn Taymiyyah] sade att undvikning av orenheter handlar om undvikning av förbud. Om personen gör sitt bästa och anar starkt att hans kläder är rena, ber han i dem. Hans bön ska inte ogiltigförklaras bara på grund av tvivel. I princip är allting rent. I detta fall tvivlar han huruvida hans kläder är orena eller inte. Alltså ska han be i dem, precis som när han lånar eller köper ett klädesplagg vars tillstånd han saknar kunksap om.

Abû Thawrs åsikt om att han i så fall ska be naken, är så osund den bara kan bli. Till och med om han är övertygad om att hans kläder är orena, älskar Allâh mer att han ber i sådana kläder än naken framför andra.”1

Det är den övervägande åsikten. Han ska göra sitt bästa och utgå från sina starka aningar. Om han anar starkt att hans kläder är rena, ber han i dem. Därmed är hans bön giltig och tillräcklig.

Åsikten som gör gällande att han ska be naken är grundlös. Den bedjande är påbjuden att täcka sin blygd om så med orena kläder. Om han bara har tillgång till orena kläder, ber han i dem och täcker sin blygd. Täckelse av blygd är ett av bönens villkor, medan undvikning av orenhet handlar om att utelämna något. I detta fall behöver han det klädesplagget. Alltså ska han täcka sin blygd med det och be i det och inte naken.

1Ighâthat-ul-Lahfân (1/130).