Tvingad till otro

Hâfidh Abû Zur´ah ar-Râzî sade:

Ahmad bin Hanbal ansåg inte att man skulle skriva ned något från Abû Nasr at-Tammâr, Yahyâ bin Ma´în eller någon annan som vek sig för prövningen.”

Det var en åtstramad situation. Det var ingen fara med dem som vek sig i prövningen. Utifrån versen är det inte ens fara med den som tvingas till konkret otro. Det är den korrekta åsikten. Yahyâ (rahimahullâh) tillhörde Sunnahs imamer, men var rädd för myndigheternas straff varför han vek sig för att undkomma problem.