Tvångstankarnas inverkan på bönen

al-Bukhârî sade:

4 – Kapitel om böneutropets dygd

608 – ´Abdullâh bin Yûsuf berättade för oss: Mâlik underrättade oss, från Abûz-Zinâd, från al-A´radj, från Abû Hurayrah som berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”När det kallas till bön vänder Satan ryggen och flatulerar så att han inte kan höra böneutropet. När böneutropet är över vänder han sig om tills att det återigen kallas till bön – då vänder han ryggen. När kallet är över vänder han sig om för att störa den bedjande och intala honom att tänka på saker och ting han annars inte hade tänkt på. Till sist vet mannen inte hur mycket han har bett.”1

Hadîthen bevisar att tvångstankar inte bryter bönen, ty profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”När kallet är över vänder han sig om för att störa den bedjande och intala honom att tänka på saker och ting han annars inte hade tänkt på.”

Kanhända intalar han honom en gång, flera gånger eller hela bönen ut. Vad är domen för en bön som till större del utsätts för tvångstankar? Härom tvista de lärde. Vissa säger att den är bruten eftersom profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det finns ingen bön när maten är serverad eller i ett nödigt tillstånd.”2

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) dementerade bönen i detta tillstånd på grund av distraktionen människan upplever med serverad mat och nödigt tillstånd.

De flesta lärda anser att bönen bryts inte. Däremot reducerar tvångstankarna den så att man endast belönas för en tiondel, och kanske till och med mindre, för den.

1Muslim (389).

2Muslim (560).