Två kallare

Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som kallar till vägledningen belönas för den och för den som handlar utmed den efter honom utan att någons belöning reduceras. Och den som kallar till villfarelsen straffas för den och för den som handlar utmed den efter honom utan att någons straff reduceras.”1

Hadîthen uppmanar till kall till vägledning och godhet, bevisar kallarens dygd och varnar för kall till villfarelse och vilseledning och bevisar deras kallares väldiga synd.

Vägledning står för nyttig kunskap och rättfärdig handling. Alla som lär ut kunskap eller leder studerande till vetenskapliga vägar kallar till vägledning. Alla som kallar till rättfärdiga handlingar som är förknippade med Allâhs eller skapelsens rättigheter kallar till vägledning. Alla som ger religiösa eller jordiska råd som medför religiös nytta kallar till vägledning. Alla vars kunskap och handling anammas av andra kallar till vägledning. Alla som frambringar andra till välgörenhet eller allmänt välgörenhetsprojekt omfattas av texten.

Och tvärtom gäller personen som kallar till villfarelse. De som kallar till vägledning är de gudfruktigas ledare och bästa troende. Och de som kallar till villfarelse är ledarna som kallar till Elden.

Alla som samarbetar om fromhet och gudsfruktan kallar till vägledning. Alla som samarbetar om synd och förtryck kallar till villfarelse.

1Muslim (2674), Ahmad (2/397), Abû Dâwûd (4609) och at-Tirmidhî (2674) via Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh).