Två förstånd

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Ahkâm min al-Qur’ân al-Karîm (1/214-215)

Det finns två sorters förstånd:

1 – Förstånd i form av myndighet. Detta förstånd ägs av troende och otrogna, fromma och syndare.

2 – Förstånd i form av sunt förnuft. Detta förstånd innebär att människan handlar och talar sunt och finns särskilt i folk som Allâh har begåvat med vishet. Allâh (ta´âlâ) sade:

يُؤتِي الْحِكْمَةَ مَن يَشَاء وَمَن يُؤْتَ الْحِكْمَةَ فَقَدْ أُوتِيَ خَيْرًا كَثِيرًا وَمَا يَذَّكَّرُ إِلاَّ أُوْلُواْ الأَلْبَابِ

”Han skänker visdom åt den Han vill, och den som har fått visdom har fått den dyrbaraste gåva. Men ingen ägnar detta eftertanke utom de som har förstånd.”1

Är då otrogna förståndiga? De är förståndiga i form av myndiga, men inte när det kommer till sunt förnuft. Därför dementerar Allâh ofta deras förstånd och säger:

إِنَّ شَرَّ الدَّوَابِّ عِندَ اللّهِ الَّذِينَ كَفَرُواْ فَهُمْ لاَ يُؤْمِنُونَ

”De som hädar är inför Allâh de uslaste av alla skapade varelser; så kommer de nämligen aldrig att uppnå tron.”2

إِنَّ شَرَّ الدَّوَابَّ عِندَ اللّهِ الصُّمُّ الْبُكْمُ الَّذِينَ لاَ يَعْقِلُونَ وَلَوْ عَلِمَ اللّهُ فِيهِمْ خَيْرًا لَّأسْمَعَهُمْ وَلَوْ أَسْمَعَهُمْ لَتَوَلَّواْ وَّهُم مُّعْرِضُونَ

”Dessa döva och stumma, som inte använder sitt förstånd, är inför Allâh de uslaste av alla skapade varelser. Om Allâh hade funnit något gott hos dem skulle Han helt säkert ha förmått dem att lyssna; men även om Han hade förmått dem att lyssna, skulle de säkert ha dragit sig undan av ren halsstarrighet.”3

Även om otrogna saknar förstånd sett till sunt förnuft, så äger de förstånd i form av myndighet där de är föremål för räkenskap.

12:269

28:55

38:22-23