Två förbjudna äktenskap

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Ahkâm min al-Qur’ân al-Karîm (2/146)

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَمِنْ آيَاتِهِ أَنْ خَلَقَ لَكُم مِّنْ أَنفُسِكُمْ أَزْوَاجًا لِّتَسْكُنُوا إِلَيْهَا وَجَعَلَ بَيْنَكُم مَّوَدَّةً وَرَحْمَةً إِنَّ فِي ذَلِكَ لَآيَاتٍ لِّقَوْمٍ يَتَفَكَّرُونَ

”Och till Hans under hör att Han har skapat hustrur åt er av er egen art, så att ni kan finna ro hos dem, och Han har låtit kärlek och ömhet uppstå mellan er. I detta ligger helt visst budskap till människor som tänker.”1

Utifrån denna vers sade vissa lärde att en främling får inte gifta sig med en kvinna med avsikten att skilja sig från henne, ty en sådan avsikt är inte överensstämmande med giftermålets föreskrivna mål. Giftermålets föreskrivna mål är att kvinnan lugnar och roar sin make permanent.

Inte heller är det tillåtet eller ens giltigt att gifta sig under en bestämd varaktighet. Ett sådant giftermål kallas för ”njutningsäktenskap” (المتعة) och är förbjudet enligt Sunnah och Ahl-us-Sunnahs samstämmighet. Sabrah bin Ma´bad al-Djuhanî (radhiya Allâhu ´anh) berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Njutningsäktenskap är förbjudet fram till Domedagen.”2

130:21

2Muslim (1406).