Tusen bevis lämnade för en kristens poesi

Djahmiyyah säger att versen:

ثُمَّ اسْتَوَى عَلَى الْعَرْشِ

”Därefter reste Han sig över tronen.”1

betyder att Han tog makten över tronen. Det vill säga efter att Allâh hade skapat himlarna och jorden tog Han makten över tronen. Vi avvisar dem på följande sätt:

1 – Det är en självklarhet att Allâh hade makten över tronen och alla andra skapelser innan Han skapade himlarna och jorden. Allâh (´azza wa djall) berättade att Han endast reste Sig över tronen och att det skedde efter att himlarna och jorden hade skapats. Det bevisar att det rör sig om två helt olika egenskaper.

Den bekräftade resningen i dessa verser är en specifik handling, nämligen Allâhs (subhânahu wa ta´âlâ) resning över tronen. Allâh särskilde resningen över tronen. Då är det inte tillåtet att generalisera alla andra skapelser. Är det tillåtet att säga att Allâh reste Sig över djuren, himlen, luften och jorden? Nej, det är inte tillåtet.

Därtill gör Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) vad Han vill och väljer vad Han vill. Allâh ville att detta mellanrum skulle finnas efter skapandet av himlarna och jorden. Vad beträffar Hans makt, så har Allâh alltid haft makten över tronen och allting annat.

2 – Resningen (الإستواء) har inte känts vid som erövring (الإستيلاء) förrän al-Dja´d bin Dirhams tolkning. Den tolkningen ärvdes senare av Djahm och hans anhängare. Denna tolkning är baserad på osunda och vidriga principer och tillämpas endast av skapelser som Allâh har vilselett. Vad beträffar att resningen betyder upphöjning över tronen, så är den förklaringen rapporterad från följeslagarna och samtliga vägledningens imamer.

3 – Araberna känner inte till den tolkningen. Av den anledningen förkastade alla lärda – inom arabiskan, Tafsîr och Fiqh – Djahmiyyahs tolkning när de fick reda på att de förklarar resningen som maktövertag. När de fick reda på poesin:

Bishr reste (استوى) sig över Irak utan svärd eller spillt blod

sade de att den inte är arabisk. De förkastade att den skulle vara utmed det arabiska språket. Det sades att den är skriven av en kristen man benämnd al-Akhtal. Det är möjligt att han gick vilse i språket liksom han gick vilse i trosläran. Det vill säga om ens detta är autentiskt från al-Akhtal. De säger faktiskt att det inte ens är autentiskt rapporterat från al-Akhtal. Därför fördömde Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) starkt den som opponerar sig Qur’ânen med en poesi som tillskrivs en kristen person och sade:

”Måtte den som kastar Skriften bakom sin rygg och argumenterar med al-Akhtals ord förgås.”

Det finns tusen bevis för att Allâh är över Sin skapelse och att Han har rest Sig över Sin tron. Skall du lämna dessa bevis från skapelsernas Herre och sändebudens mästare (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och följeslagarnas och efterföljarnas samstämmighet för en okunnig kristen persons poesi? Om det nu är autentiskt rapporterat från honom. Hans tolkning stämmer inte överens med arabiskan. Språkvetarna förkastar att resning betyder maktövertag. De lärda säger hur Ibn Abî Du’âd ville få en språkvetare att hitta hur resningen betyder maktövertag. Språkvetaren sade: ”Jag kan inte hitta det.” Ibn Abî Du’âd var en av al-Ma’mûns och al-Wâthiqs närmsta mannar. Förmodligen försökte han betala språkvetaren för att hitta något som tyder på att resningen betyder maktövertag, men han vägrade. Ty det handlar om religion och ansvar. Han sade helt enkelt: ”Jag kan inte hitta det.” Samma tolkning förkastade Ibn-ul-A´râbî och andra språkvetare liksom de lärda inom Fiqh och islams imamer gjorde det. Ett av motargumenten som Salaf använde sig av mot den här tolkningen var just att den inte stämmer överens med arabiskan och att den inte användes av följeslagarna och efterföljarna.

4 – Ordetالإستواء har särskilda och kända betydelser i Qur’ânen och arabiskan. Det kan nämnas oinskränkt utan någon preposition. Exempel på att det nämns oinskränkt är Allâhs ord:

وَلَمَّا بَلَغَ أَشُدَّهُ وَاسْتَوَى آتَيْنَاهُ حُكْمًا وَعِلْمًا

”Och när Mûsâ hade vuxit upp och nått full mognad till kropp och själ, gav Vi honom visdom och kunskap.”2

Här betyder det fulländning och perfektion.

Om ordetالإستواء nämns inskränkt betyder det beroende på vad det inskränks med. Om det är inskränkt medإلى, säger många av Salaf att det betyder samma sak somعلى. Därför sade de att Allâhs ord:

ثُمَّ اسْتَوَى إِلَى السَّمَاء

”Därefter avsåg Han himlen.”3

betyder att Han reste Sig över himlen. Många, däribland Ibn Djarîr, sade att det betyder så. Andra Salaf sade att det betyder avsikt. Den åsikten valde Ibn Kathîr. Dock är det högt i tak i den här frågan. Ty det finns många bevis för Allâhs höghet varav några är de sju verserna som säger att Allâh reste Sig över tronen.

Den tredje betydelsen är att ordet är inskränkt medعلى. Den betydelsen finns i Qur’ânen på sju platser:

ثُمَّ اسْتَوَى عَلَى الْعَرْشِ

”Därefter reste Han sig över tronen.”

Härmed betyderالإستواء resning. Vissa tolkade det som befästning. Andra sade att det betyder resning. Det är en tolkning som en muslim inte får betvivla. Denna förklaring valde Ibn Djarîr (rahimahullâh) och att Han (subhânahu wa ta´âlâ) höjde Sig över och besteg tronen. Han är alltså ovanför tronen liksom Han har sagt. På dessa sätt kan ordetالإستواء tolkas i arabiskan och Qur’ânen och inget av dem är erövring.

5 – Djahmiyyah säger endast att resningen betyder maktövertag för att de kan endast föreställa sig Allâhs egenskaper efter att ha jämfört Honom med skapelsernas egenskaper. Det har redan angetts att versernas och hadîthernas ordagranna skildring inte alls stämmer överens med Mu´attilahs och Mushabbihahs falska läror. Den bokstavliga skildringen tillkommer endast Allâh (´azza wa djall), vilket arabiskan bevisar. Mâlik, Rabî´ah och andra sade:

”Resningen är känd…”

Det vill säga känd från Qur’ânen, det arabiska språket och Salafs lära:

”Dess beskaffenhet är okänd…”

De skilde alltså mellan resningen och resningens beskaffenhet. De fastslog att betydelsen av resningen är känd till skillnad ifrån beskaffenhet som är okänd.

113:2

228:14

32:29