Tronen är ovanför vattnet och Allâh är ovanför tronen

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَهُوَ الَّذِي خَلَق السَّمَاوَاتِ وَالأَرْضَ فِي سِتَّةِ أَيَّامٍ وَكَانَ عَرْشُهُ عَلَى الْمَاء

”Det är Han som har skapat himlarna och jorden under sex dagar och Hans tron var över vattnet.”1

Imâm Ahmad sade: Yazîd bin Hârûn berättade för oss: Hammâd bin Salamah underrättade oss, från Ya´lâ bin ´Atâ’, från Wakî´ bin Hudus, från sin farbror Abû Razîn al-´Uqaylî som sade:

”Allâhs sändebud! Vart var vår Herre innan Han skapade Sin skapelse?” Han sade: ”Ovanför molnen. Under dem fanns luft och ovanför dem fanns luft. Därefter skapade Han tronen.”2

Rapporterad av at-Tirmidhî i kapitlet om Qur’ân-tolkning och Ibn Mâdjah i ”as-Sunan” via Yazîd bin Hârûn. at-Tirmidhî sade:

”Hadîthen är god.”

Mudjâhid sade

”Hans tron var ovanför vattnet innan Han hade skapat något.”

Samma sak sade Wahb bin Munabbih, Dhamrah, Qatâdah, Ibn Djarîr och andra. Qatâdah sade:

”Er Herre (tabârak wa ta´âlâ) upplyser er om Sin skapelses begynnelse innan Han skapade himlarna och jorden.”

ar-Rabî´ bin Anas sade:

”Efter att Han hade skapat himlarna och jorden delade Han upp det vattnet i två delar. Han placerade ena hälften under tronen och det är det brännande havet.”

Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) sade:

”Tronen heter så för att den är upphöjd.”

Sa´d at-Tâ’î sade:

”Tronen är av röda rubiner.”

Muhammad bin Ishâq sade i samband med Allâhs (ta´âlâ) ord:

وَهُوَ الَّذِي خَلَق السَّمَاوَاتِ وَالأَرْضَ فِي سِتَّةِ أَيَّامٍ وَكَانَ عَرْشُهُ عَلَى الْمَاء

”Det är Han som har skapat himlarna och jorden under sex dagar och Hans tron var över vattnet.”

”Han är som Han har beskrivit Sig själv. Det fanns inget annat än vatten och tronen var ovanför vattnet och ovanför tronen är Han som besitter majestät och härlighet, makt och herravälde, herradöme och förmåga, ömhet och kunskap, nåd och ynnest; Han som gör vad Han vill.”

111:7

2Autentisk enligt at-Tabarî i ”Târîkh-ur-Rusul wal-Mulûk” (1/40), Ibn Hibbân i ”as-Sahîh” (6141), Ibn-ul-´Arabî i ”´Âridhat-ul-Ahwadhî” (6/208) och Ibn-ul-Qayyim i ”A´lâm-ul-Muwaqqi´în” (4/224), god enligt at-Tirmidhî i ”al-Djâmi´” (3109) och adh-Dhahabî i ”al-´Uluww” (18) samt svag enligt al-Albânî i ”Dha´îf Sunan Ibn Mâdjah” (181).