Tre fall då det inte är obligatoriskt att be mot Qiblah

al-Bukhârî sade:

400 – Muslim berättade för oss: Hishâm berättade för oss: Yahyâ bin Abî Kathîr berättade för oss, från Muhammad bin ´Abdir-Rahmân, från Djâbir som sade:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad på sitt riddjur vart än det färdades. När han ville be obligatorisk bön gick han ned och ställde sig mot Qiblah.”

Hadîthen bevisar att det är obligatoriskt att stå mot Qiblah. Det är ett villkor för att bönen skall vara giltig. Villkoret upphävs dock vid tre fall:

1 – Vid oförmåga. Beviset för det är Hans (ta´âlâ) ord:

فَاتَّقُوا اللَّهَ مَا اسْتَطَعْتُمْ

”Frukta därför Allâh efter måttet av er förmåga.”1

2 – Vid stor rädsla:

فَإنْ خِفْتُمْ فَرِجَالاً أَوْ رُكْبَانًا فَإِذَا أَمِنتُمْ فَاذْكُرُواْ اللّهَ كَمَا عَلَّمَكُم مَّا لَمْ تَكُونُواْ تَعْلَمُونَ

”Om ni hotas av fara kan bönen förrättas under marsch eller ritt, och när ni åter är i säkerhet, åkalla då Allâh så som Han lärde er när ni var okunniga.”2

Det är även möjligt att detta fall hamnar under det första, det vill säga vid oförmåga.

3 – Under frivillig bön under resa. I det här fallet får man be på riddjuret oavsett riktning det väljer.

164:16

22:239