Torka och hungersnöd i samfundet

Imâm Abû Sulaymân Hamd bin Muhammad al-Khattâbî (d. 388)

Ma´âlim-us-Sunan (4/164-165)

Abû Dâwûd sade:

1709 – Sulaymân bin Harb och Muhammad bin ´Îsâ berättade för oss: Hammâd berättade för oss, från Ayyûb, från Abû Qilâbah, från Abû Asmâ’, från Thawbân som berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Allâh samlade ihop jorden åt mig så att jag kunde se dess öst och väst. Mitt samfunds kungarike kommer att sträcka sig till det som samlades ihop åt mig. Jag fick två skatter: en röd och en vit. Jag bad min Herre att inte döma mitt samfund till undergång med en allomfattande svält och att Han inte låter en utomstående fiende, frånsett dem själva, erövra deras besättning. Min Herre sade: ”Muhammad! Om Jag tar ett beslut ändras det inte. Jag har beviljat ditt samfund att inte döma det till undergång med en allomfattande svält och att Jag inte låter en utomstående fiende, frånsett dem själva, erövra deras besättning ehuru om alla skulle enas mot dem förrän de börjar döda och tillfångata varandra.”

Den allomfattande svälten refererar till torka och torrhet. Profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bön var i syftning på en allomfattande svält som skulle orsaka hela samfundets död. Bönen handlade alltså inte om att vissa upplever torka med andra upplever växtlighet. Jag har sett torka i många länder. På ´Umars (radhiya Allâhu ´anh) tid rådde Torkans år, på Ziyâds tid rådde prishöjning i Basrah och på vår tid rådde prishöjning i Bagdad varför många människor svalt ihjäl. Men katastrofen var emellertid inte allomfattande och lamslog inte hela samfundet. Således anses inga omnämnda händelser motsäga profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) besked.