Tolkningen Salaf fördömde

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade:

Autentiskt rapporterade al-Bayhaqî och andra från Abû ´Ubayd al-Qâsim bin Sallâm som sade om hadîtherna kring beskådningen, fotpallen, vår Herres skratt åt slavarnas hopplöshet som håller på att vända, vart vår Herre var innan Han skapade himlen, att helvetet inte fylls förrän din Herre (´azza wa djall) placerar Sin fot över det varpå det säger ”Det räcker, det räcker” och dylika hadîther:

Dessa hadîther är autentiska. Pålitliga återberättare har framfört dem från varandra till dess att de har nått oss. Vi anser att de är tvivelsutan sanna. Men om vi får frågan om hur Han placerar Sin fot eller hur Han skrattar, säger vi att det inte skall tolkas och att vi inte har hört någon tolka det.”1

Abû ´Ubayd tillhörde de fyra framstående imamerna som för övrigt bestod av ash-Shâfi´î, Ahmad, Ishâq och honom själv. Hans vetskap om Fiqh, språk och Qur’ân-tolkning är alltför känd för att behöva presenteras. Han levde i en tid av prövningar och sekter och berättade att han inte upplevt någon lärd tolka. Som Djahmiyyahs tolkning vill säga.

al-Lâlakâ’î och al-Bayhaqî rapporterade från Aflah bin Muhammad som sade:

Jag sade till Ibn-ul-Mubârak: ”Abû ´Abdir-Rahmân! Jag föraktar tal om Herrens egenskaper.” Han sade: ”Ingen människa föraktar det som jag, men när Qur’ânen säger något anammar vi det och när rapporteringarna framför något godtar vi det.”

KOMMENTAR

Det är sanningen. Herrens namn kan endast fastställas via Qur’ânen och Sunnah. Ingen får föreslå eller hitta på några egenskaper till Allâh som inte nämns i Qur’ânen och Sunnah. Han skall kallas och beskrivas för de namn respektive egenskaper som nämns i Qur’ânen och Sunnah. Ingen får komma med egna slutsatser. Alla är skyldiga att hålla sig inom Qur’ânens och Sunnahs ramar och framföra dem ordagrant utan tolkning, föreställning, jämförelse och liknelse vid Allâh. De skall alltså förkunnas bokstavligt samtidigt som man tror att Han inte liknar någon och att Han är den Hörande, den Seende. Han (subhânahu wa ta´âlâ) är fullkomlig på alla sätt och vis; Hans essens, namn och egenskaper. Ingen är fullkomligare än Han.

1Autentisk enligt Ibn Taymiyyah i ”Madjmû´-ul-Fatâwâ” (5/51).