publicerad
24.08.2010

Författare: Imâm Muwaffaq-ud-Dîn bin Qudâmah al-Maqdisî (d.620)
Källa: ´Umdat-ul-Fiqh (2/99-102)

Om mannen skiljer sig från sin hustru efter att ha haft samlag med henne och utan någon ersättning, och det är färre skilsmässor än tre, och två i fall han är slav, så har han rätt att ta tillbaka henne så länge hennes vänteperiod varar. Allâh (subhânah) sade:

”Mannen har full rätt att låta hustrun återvända, om han önskar förlikning.”1

Tillbakatagandet går ut på att maken säger till två muslimska män ”Vittna att jag har tagit tillbaka min hustru” utan någon förmyndare, adderad bröllopsgåva eller hennes välbehag.

Om han har samlag med henne, anses det vara ett tillbakatagande.

En kvinna som kan tas tillbaka (Radj´iyyah) är hustrun som fortfarande har möjlighet att råka ut för en skilsmässa och Dhihâr.

Hon får försköna sig och visa sig för honom.

Han får ha samlag med henne och han får både vara i enrum med henne och resa med henne.

När han tar tillbaka henne, återvänder hon till det antal skilsmässor som hon har kvar. Om han låter henne vara så att hon skiljs helt och hållet från honom och en annan man gifter sig med henne som sedan skiljer sig helt och hållet från henne så att hon därefter återvänder till den förste mannen, återvänder hon till det antal skilsmässor som hon har kvar.

Om de är oense huruvida hennes vänteperiod är över eller inte, går hennes ord före tillsammans med en ed samt att det är möjligt att vänteperioden är över.

Om vänteperioden är över och mannen hävdar att han tog tillbaka henne under hennes vänteperiod och hon nekar, går hennes ord före. Men om han kommer med bevis, går hans ord före. Om detta sker efter att hon har gift om sig, återvänder hon till honom oavsett om den andre maken har haft samlag med henne eller inte.