Tillåtna vakthundar

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Tafsîr al-Qur’ân al-Karîm, al-Kahf, sid. 35-36

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَتَحْسَبُهُمْ أَيْقَاظًا وَهُمْ رُقُودٌ وَنُقَلِّبُهُمْ ذَاتَ الْيَمِينِ وَذَاتَ الشِّمَالِ وَكَلْبُهُم بَاسِطٌ ذِرَاعَيْهِ بِالْوَصِيدِ

“Du kunde ha trott att de låg där vakna, fastän de var försänkta i sömn. Vi lät dem vända sig än på höger sida, än på vänster och deras hund låg vid ingången med utsträckta framben.”1

Det förefaller att hunden inte sov – och Allâh vet bättre.

بِالْوَصِيدِ

… vid ingången…”

Antingen vid ingången eller också utanför och bredvid den. Den låg där för att vakta dem. Enligt denna vers är det tillåtet att äga vakthundar som vaktar människor. Både vallhundar och jakthundar är tillåtna enligt Sunnah, varför vakthundar som vaktar människor inte kan vara mindre tillåtna. Om det är tillåtet att ha vall- och jakthundar, kan vakthundar som vaktar hus och liknande inte vara mindre tillåtna.

118:18