Tillåtet att läsa och vidröra Qur’ânen i alla fall

´Allâmah Muqbil bin Hâdî al-Wâdi´î (d. 1422)

Qam´-ul-Mu´ânid, sid. 415

Fråga: Vad är domen för att den sexuellt orene vidrör och läser Qur’ânen?

Svar: Bådadera är – om Allâh vill – harmlösa. Vad beträffar Hans (ta´âlâ) ord:

لَّا يَمَسُّهُ إِلَّا الْمُطَهَّرُونَ

”Som inga andra än de rena skall röra.”1,

syftar versen på änglarna. Om den hade handlat om människor, skulle det hetat “de renade”. Sådär sade Imâm Mâlik om versen:

بِأَيْدِي سَفَرَةٍ كِرَامٍ بَرَرَةٍ

”Budbärare bär dem i sina händer, ädla och plikttrogna. ”2

Det vill säga änglarna. Som Allâh (´azza wa djall) sade:

وَمَا تَنَزَّلَتْ بِهِ الشَّيَاطِينُ وَمَا يَنبَغِي لَهُمْ وَمَا يَسْتَطِيعُونَ إِنَّهُمْ عَنِ السَّمْعِ لَمَعْزُولُونَ

Det är inte djävlar som har stigit ned med den; det ankommer inte dem och de förmår inte, ja, de hålls till och med på sådant avstånd att de inte kan lyssna.”3

Beträffande hadithen ”Ingen annan än den rene skall röra vid Qur’ânen”, är den inte bekräftad ehuru den rapporteras från flera håll. Den återberättas dels av ´Amr bin Hayy. Den korrekta åsikten är att berättarkedjan saknar följeslagare. Dels återberättas den av Hakîm bin Hizâm vari Suwayd Abû Hâtim finns i berättarkedjan. Det finns delade åsikter om honom, men den dominanta är att han är svag. En annan hadith säger:

“Den troende orenas inte.”

Den rapporteras av at-Tabarânî i “al-Mu´djam al-Kabîr” via Ibn ´Umar. Den är dock tom på bevis, och om den hade utgjort ett bevis, skulle den betytt att bara muslimer får vidröra den. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbjöd resor med Qur’ânen till fiendens land.

Vad gäller Qur’ân-läsning, sade ´Alî (radhiya Allâhu ´anh):

Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) läste Qur’ânen med oss i alla lägen så länge han inte var sexuellt oren.”4

Den återberättas dock av ´Abdullâh bin Salamah al-Murâdî. Hans elev ´Amr bin Murrah sade om honom:

Han brukade återberätta sådant som vi var bekanta med och sådant som vi var obekanta med.”

156:79

280:15-16

326:210-212

4at-Tirmidhî (146) som sade att hadithen är god och autentisk. Svag enligt al-Albânî i “Dha´îf Sunan at-Tirmidhî” (146).