Tillåten längtan efter döden

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Silsilat-ul-Ahâdîth as-Sahîhah (2/121)

578 – Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Apokalypsen kommer inte att infalla förrän en man passerar en annan mans grav och säger: ”Om jag ändå vore på hans plats.” Det är dock inte på grund av att han vill träffa Allâh (´azza wa djall).”

Rapporterad av Ahmad (2/530): ´Alî berättade för oss, Warqâ’ underrättade oss, från Abûz-Zinâd, från al-A´radj, från Abû Hurayrah som berättade vad Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade.

Berättarkedjan är autentisk enligt Muslims villkor. För övrigt rapporteras den även av Mâlik, al-Bukhârî, Muslim och Ahmad via Abûz-Zinâd men utan tillägget ”Det är dock inte på grund av att han vill träffa Allâh (´azza wa djall).” Även Ibn Hibbân rapporterade den så via Mâlik. Just på grund av det tillägget har jag tagit med hadîthen här. Den intygas av Abû Hâzims återberättelse från Abû Hurayrah som rapporterade liknande formulering från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

Om jag ändå kunde byta plats med personen i den här graven.” Det är prövningar, och inte religion, som ska vara anledningen att han säger så.”

Rapporterad av Muslim och Ibn Mâdjah.

Hadîthen betyder att mannen kommer inte att önska sig döden utav religiösa skäl eller längtan efter att få träffa Allâh, utan alla jordiska prövningar och tester som kommer att drabba honom. Den anvisar att det är tillåtet att längta efter döden utav religiösa skäl. En sådan längtan kolliderar inte med profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

Ingen av er ska önska sig döden på grund av en skada som drabbar honom.”

Det är uppenbart att den hadîthen handlar om jordisk skada. Hâfidh [Ibn Hadjar] sade:

Vad som stödjer längtan efter döden i tid av förstörd religion är att flera av Salaf hade den längtan. an-Nawawî sade: ”Det är inte föraktfullt. Flera från Salaf, däribland ´Umar bin al-Khattâb, hade den längtan.”