Till mitt barn som inte ber

Sett till att många föräldrar klagar på att deras barn slarvar med bönen och inte orkar vakna till den, har jag skrivit det här brevet för att hjälpa oss råda våra barn. Må Allâh glädja oss alla med dem, rätta till dem och få dem att slå vakt om bönen.

بسم الله الرحمن الرحيم

السلام عليكم و رحمة الله و بركاته

Det här brevet är kärlek och en påminnelse, direkt skrivet från en omtänksam faders hjärta.

Käre son! Håll fast vid din kunskap att bönen är det viktigaste i slavens liv. Den som slår vakt om den och tar hand om den, tar även hand om sin religion. Och den som försummar den kommer att försumma allting annat än värre. Bönen är islams kolonn. Om bönen är accepterad är alla andra handlingar också accepterade. Om bönen avvisas, avvisas alla andra handlingar också. Bönen är islams första plikt och det sista som går förlorat i religionen. Bönen är alltså det första och det sista i islam. Muslimens religion och handlingar kommer inte att vara korrekta och hans tillvägagångssätt i hans religiösa och jordiska liv kommer inte att vara balanserade förrän han förrättar bönen på ett föreskrivet sätt.

Käre son! Håll fast vid din kunskap att du kommer att stå två gånger framför din Herre; en gång i det här livet och en andra gång när du träffar din Herre (djalla wa ´alâ) på Domedagen. Å ena sidan resulterar kvalitén på ditt tillstånd i det här livet med ditt tillstånds framgång och lycka i det nästkommande livet. Å andra sidan resulterar ditt osunda tillstånd i det här livet med ditt tillstånds förlust och nederlag i det nästkommande livet.

Det första tillståndet är bönen som Allâh (djalla wa ´alâ) har ålagt Sina slavar och förpliktigat dem att be fem gånger om dygnet. Den som slår vakt om den bönen och ser efter den och ber den i tid och tar hänsyn till dess villkor, pelare och plikter kommer att ha ett enkelt tillstånd på Domedagen; han kommer att segra och lyckas. Och den som tar lätt på det här tillståndet och vare sig bryr sig om bönen, slår vakt om den eller ser efter dess pelare, villkor och plikter kommer att få ett besvärligt tillstånd på Domedagen.

at-Tirmidhî, an-Nasâ’î och andra rapporterade via Hurayth bin Qabîsah (rahimahullâh) som sade:

”Jag anlände till al-Madînah och bad Allâh (djalla wa ´alâ) att ge mig ett bra sällskap. Följaktligen satt jag ned med Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) varefter jag sade: ”Abû Hurayrah! Jag bad Allâh ge mig ett bra sällskap. Lär mig en hadîth som du har hört från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) så att den kan gagna mig.” Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) sade: ”Jag hörde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga:

”Den första handlingen som slaven kommer att ställas inför rätta för är bönen; om den är korrekt, så har han vunnit och lyckats, och om den är inkorrekt, så har han förlorat och lidit nederlag.”

Hadîthen är autentisk.

Fundera hur det andra tillståndets sundhet beror på det första tillståndets sundhet och hur det andra tillståndets förlust beror på det första tillståndets förlust. Frukta därför Allâh sett till bönen. Ta hand om det här tillståndet framför Allâh (djalla wa ´alâ). Högakta bönen, så kommer du att högaktas och höjas i grader hos Allâh.

Käre son! Om Allâh hedrar dig med en fader som bryr sig om din bön, uppmanar dig till den och uppmuntrar dig till den, så varnar jag dig för att bli irriterad på honom eller besväras av att han ser efter dig. Han handlar endast så för att rädda dig från Allâhs vrede och få dig till Allâhs (tabârak wa ta´âlâ) välbehag. Allâh (djalla wa ´alâ) kommer inte att vara nöjd med dig förrän du slår vakt om bönen och förrättar den.

Käre son! Till högaktningen av bönen hör att du reser dig upp glatt, energiskt och villig för att förrätta den när det väl kallas till den. Var inte slapp eller lat. Abûl-Qâsim al-Asbahânî rapporterade i ”at-Targhîb wat-Tarhîb” att Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) sade:

”Det är föraktfullt att en person reser sig upp slött för att be. Han skall le, vara väldigt villig och oerhört glad. Ty han skall ha en intim konversation med Allâh (´azza wa djall). Allâh (´azza wa djall) är framför honom, förlåter honom och bönhör honom om han tillber Honom.”

Han läste upp versen:

وَإِذَا قَامُواْ إِلَى الصَّلاَةِ قَامُواْ كُسَالَى

”Och då de reser sig för att be, reser de sig i sakta mak.”1

Slapphet, slöhet och lathet i förhållande till bönen bevisar att slavens hjärta består av svaghet, kraftlöshet och avsaknad kunskap om bönens värde och status. Samfundets första generationer lade en sådan stor vikt vid bönen i samling, att Ibn Mas´ûd (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Vi (profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare) ansåg att det endast var de kända hycklarna som inte bad den (samlingsbönen). En person kunde släpa sig fram mellan två män för att stå i raden.”

Så om en av dem inte kunde gå på grund av sjukdom eller ålderdom, tog de tag i honom och hjälpte honom till moskén så att han kunde ställa sig i raden tillsammans med muslimerna och be. Det berodde på att deras hjärtan verkligen begrep bönens status och värde. När bönens status hade vuxit till sig i deras hjärtan, började de oerhört svaga kropparna att röra sig mot moskéerna.

Fadjr, som är början på dagen och dess begynnelse, är en speciell bön. Att slå vakt om den medför människans framgång och lycka under hela dagen, och att gå miste om den orsakar att hela dagen och dess godhet går förlorade.

Låt var och en fundera på betydelsen av det som har bekräftats hos al-Bukhârî och Muslim via Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) som berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”När någon av er sover knyter Satan tre knutar på hans nacke. Varje gång han knyter en knut säger han: ”Du har en lång natt framför dig; sov.” När han vaknar och nämner Allâh, går en knut upp. När han tvår sig, går en annan knut upp. När han ber, går en tredje knut upp. Följaktligen går han morgonen till mötes pigg och munter. Annars går han morgonen till mötes nedstämd och lat.”

Så är fallet med personen som inte ber Fadjr. Han blir nedstämd och hela hans dag blir slö, medan han som slår vakt om Fadjr och ber den i tid tillsammans med muslimerna får sin dag välsignad och lycklig.

Låt var och en fundera på hadîthen som al-Bukhârî och Muslim rapporterade via ´Abdullâh bin Mas´ûd (radhiya Allâhu ´anh) som sade:

”En man som sov om nätterna tills han vaknade på morgonen kom på tal hos profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som sade:

”Det är en man i vars öron – eller öra – Satan har urinerat.”

De lärda har klargjort att Satan urinerar på riktigt i hans öron. Hur skall en person vara om han vaknar med öronen fulla av Satans smutsiga urin? Sådant är fallet med personen som sover så djupt att han missar Fadjr.

Låt var och en fundera på hadîthen som al-Bukhârî rapporterade via Samurah bin Djundub (radhiya Allâhu ´anh) i en lång skildring vari profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) nämnde en dröm som han hade och sade:

”Vi kom till en liggande man medan en annan stod ovanför honom hållandes i ett stenblock. Han kastade stenblocket på hans huvud så att det krossades. Stenen rullade hit varefter han gick efter stenen för att hämta den. Han hann inte komma tillbaka till honom förrän hans huvud hade blivit som vanligt. Därefter gjorde han samma sak med honom.”

Mot slutet av hadîthen sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Vad beträffar den förste mannen som jag kom till och vars huvud krossas med sten, så är det mannen som tar Qur’ânen och förkastar den och sover istället för att be den obligatoriska bönen.”

Hans straff drabbar hans huvud därför att han sov när han egentligen skulle be. Ty sömnen ligger i huvudet.

Käre son! Följ de rättfärdiga Salaf! Wakî´ bin al-Djarrâh sade:

”När al-A´mash var uppemot sjuttioårs åldern hade han ännu inte gått miste om bönens inledande Takbîr. Jag har besökt honom under alla dessa år och aldrig sett honom ta igen en missad Rak´ah.”

Ghassân sade:

”Min brorson Bishr bin Mansûr berättade för mig: ”Jag har inte sett min farbror missa bönens inledande Takbîr.”

Sa´îd bin al-Musayyab sade:

”Jag har inte missat bönens inledande Takbîr på femtio år. Jag har inte sett en mans nacke i bönen på femtio år.”

Det betyder att han brukade be i den första raden.

Muhammad bin Samâ´ah sade:

”I fyrtio år gick jag inte miste om bönens inledande Takbîr med imamen, förutom dagen då min moder dog. Då missade jag en bön med samlingen.”

Abû Dâwûd sade:

”Ibrâhîm as-Sâ´igh var en rättfärdig man som dödades av Abû Muslim i ´Arandas. Om han höll i hammaren när böneutropet började lyda, lämnade han den åt sidan.”

Ibrâhîm at-Taymî sade:

”Om du ser en person ta lätt på att komma till bönens inledande Takbîr, så skall du veta att han inte är någonting att ha.”

Käre son! Bönen är de troendes ljus och skenet i deras hjärtan. Bönen är kontakten mellan slaven och hans Herre. Om slavens bön är fulländad på så sätt att den består av dess plikter och rekommendationer tillsammans med ett koncentrerat hjärta som är bönens stomme, så kommer han att känna att han verkligen är hos och framför sin Herre i form av en ödmjuk och artig slav som tänker på allt han säger och gör. Försjunken för han en intim konversation och bön med sin Herre. Då är det inte konstigt att bönen är en av de största anledningarna bakom alla dygder och godheter samt den största avskräckningen mot oförskämdheter och synder.

Till bönens väldiga frukter och ädla resultat hör att inget medför förlåtelse och strukna synder som den. al-Bukhârî och Muslim rapporterade via Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) att han hörde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga:

”Tror ni att en person hade haft något smuts på sig om han hade haft en flod utanför sin dörr som han badade i fem gånger om dagen?” De sade: ”Han skulle inte ha haft något smuts på sig.” Han sade: ”Det är precis som med de fem bönerna; Allâh stryker bort synderna med dem.”

Jag ber Allâh, den Givmilde, att vägleda dig så att du högaktar bönen, slår vakt om den, ber den som sig bör, vidgar ditt bröst, underlättar ditt tillstånd för dig och höjer din status i de båda liven. Må Allâh hylla och sända frid över vår profet Muhammad, hans avkomma och hans följeslagare.

Din fader som älskar dig

14:142