Ayman adh-Dhawâhirî underströk att kamp mot den närmare motståndaren kommer före kampen mot den mer avlägsne motståndaren. Det skrev han i en artikel i tidskriften ”al-Mudjâhidûn” – april 1995 – under rubriken ”Vägen till Jerusalem går via Kairo”. Där skriver han klart och tydligt:

”Jerusalem kommer inte att besegras eller erövras förrän striden är vunnen i Egypten och Algeriet och Kairo är erövrat.”

Du ser hur adh-Dhawâhirî tycker och tänker som Sayyid Qutb när han gör Takfîr på samhällena. För att kunna verkställa ideologin anser han att man först skall börja med de närmsta fienderna, det vill säga muslimerna, som han anser vara otrogna. Detta är de forna Khawâridjs tankesätt. Även de gjorde Takfîr på muslimerna och började kriga mot dem istället för de ursprungliga hedningarna. De gjorde Takfîr på ´Uthmân (radhiya Allâhu ´anh), uppror mot honom och dödade honom. De gjorde Takfîr på ´Alî (radhiya Allâhu ´anh), uppror mot honom och dödade honom. Och så vidare…

Usâmah bin Lâdin har samma ideologi som adh-Dhawâhirî som fick sin ideologi från Sayyid Qutb som i sin tur fick sin ideologi från Khawâridj. Det är osannolikt att Usâmah har denna ideologi utan att någon dessförinnan har påverkat honom med den och intalat honom att detta är Ahl-us-Sunnahs och Salafs metodik. Därför ser du hur dagens islamiska rörelser kallar sig själva för ”Djihâdiyyah Salafiyyah”. Dock är de varken Djihâdiyyah eller Salafiyyah. Detta lurendrejeri stammar bland annat från Muhammad Surûr, Muhammad Qutb, Salâh as-Sâwî och ´Abdur-Rahmân ´Abdul-Khâliq som har polerat Sayyid Qutbs ideologi och rensat några av hans uttalanden och fått dem att framstå som Ahl-us-Sunnahs förståelse och Salafs metodik. Därför blir många av våra söner bedragna. Liksom Usâmah bin Lâdin bedrogs bedras även många andra ungdomar benämnda ”Uppvaknandets ungdom”. Det är de bedragna som är offren. Vad ledarna beträffar, lever de i princip säkert. De vänder kappan efter vinden utmed den kända, vilsna och vilseledande principen:

”Målet främjar medlet.”