Till den som inte vet hur det är att skiljas från sitt barn

Publicerad: 2013-01-26
Författare: Imâm Abû Bakr Muhammad bin al-Walîd at-Tartûshî (d. 520)
Källa: Birr-ul-Wâlidayn, sid. 41-42

 

Profeten Ya´qûb (´alayhis-salâm) grät 80 år för sin son Yûsuf (´alayhis-salâm) så att han förlorade synen. Han nämnde alltid sin son så att hans andra söner fördömde honom och sade:

اْ تَالله تَفْتَأُ تَذْكُرُ يُوسُفَ

”Skall du inte sluta att tänka på Yûsuf…”1

Det vill säga att du inte får nog av att nämna och älska honom.

حَتَّى تَكُونَ حَرَضًا أَوْ تَكُونَ مِنَ الْهَالِكِينَ

”…, förrän du ligger för döden eller din hälsa är bruten?”2

Det vill säga förrän din kropp och ditt förstånd råkar ut för skada.

Därför sägs det att fadern mjölkar och brodern plundrar. Allâh (ta´âlâ) nämnde hur Ya´qûb förhöll sig till sina söner och sade:

وَتَوَلَّى عَنْهُمْ وَقَالَ يَا أَسَفَى عَلَى يُوسُفَ

”Han vände sig ifrån dem med en tung suck: ”Hur svår är inte saknaden efter Yûsuf!”3

Det vill säga att sorgen och saknaden är så svår den bara kan bli.

وَابْيَضَّتْ عَيْنَاهُ مِنَ الْحُزْنِ

”Hans blick skymdes [av tårar]…”4

Vissa säger att när Ya´qûbs sorg och saknad efter Yûsuf blev riktigt svår, uppenbarade Allâh för honom: ”Ya´qûb! Sörjer du för någon annan än Mig? Jag kommer att ta din syn och Jag kommer inte att ge dig Yûsuf förrän du har glömt honom.”

 فَهُوَ كَظِيمٌ

”… och han försjönk i stum sorg.”5

Det vill säga full av sorg som inte upphör. Detta är det svåraste i en prövning. Qatâdah sade:

”Hans sorg var ständigt inne i honom utan att säga ett enda dåligt ord. Han talade endast väl.”

Detta är den utvalda eliten som var de bästa människorna på jordens yta. De hade det fullkomligaste förståndet och det starkaste tålamodet, nämligen Allâhs profeter och sändebud. På Ya´qûbs tid fanns det ingen som kunde jämföra sig med honom. Han var Allâhs profet och utvalde. Han sörjde sin son så pass mycket att han förlorade sin syn och knappt kunde hålla sig. Vad skall man då säga om andra?

När Ya´qûb utsattes för prövningen och förlorade sin son sade hans söner till honom att han hade blivit uppäten av en varg. Inte ens för en stund kunde han känna doften av honom.  Men när tiden hade gått ut och prövningen var slut och sammanhållningens dagar var på väg kände han Yûsufs doft på ett avstånd som motsvarade åtta dagars resa från Egypten till Palestina. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَلَمَّا فَصَلَتِ الْعِيرُ قَالَ أَبُوهُمْ إِنِّي لَأَجِدُ رِيحَ يُوسُفَ

”Och i samma stund som [sönernas] karavan avgick, sade deras fader [till dem som omgav honom]: ”[Det är som om] vinden för med sig en doft av Yûsuf.”6

Så handlar Sanningen (subhânah):

لَا يُسْأَلُ عَمَّا يَفْعَلُ وَهُمْ يُسْأَلُونَ

[Ingen] kan ställa Honom till svars för Hans handlande, men [människorna] skall stå till svars [för sina handlingar].”7

Den som inte vet hur det är att skilja sig från sitt barn eller förlora sina älskade och inte vet att barnet är ens hjärta som går på jordens yta, skall dra lärdom av Ya´qûb. Han var en gammal man som hade förlorat sin syn på grund av sorg och ledsnad. När han märkte att hans son var på väg till  honom återfick han sin syn. Det är märkvärdigt hur Allâh lät Ya´qûb utgöra ett budskap till skapelsen. När vindarna blåser släcks ljuset. Ya´qûbs (´alayhis-salâm) ljus släcktes också och hans syn försvann. Därefter blåste en vind från Yûsufs skjorta på honom. Då fick han synen tillbaka.

1 12:85

2 12:85

3 12:84

4 12:84

5 12:84

6 12:94

7 21:23