Tidjâniyyah och den gudomliga upplösningen

Ahmad Harâzim sade i ””Djawâhir-ul-Ma´ânî””:

””Håll fast vid kunskap att vår mästare –Ahmad at-Tidjânî – (radhiya Allâhu ´anh) ställdes frågan om sanningen om den sammanbindande Shaykhen  (ash-Shaykh al-Wâsil). Han (radhiya Allâhu ´anh) svarade:

“”Han är den som samtliga skynken dras bort för så att han perfekt, verkligt och övertygat kan se den Gudomliga närvaron. I början rör det sig endast om en närvaro (Muhâdharah) som går ut på att se Verkligheten bakom ett tjockt skynke. Därefter rör det sig om en upptäckt (Mukâshafah) som går ut på att se Verkligheten bakom ett tunt skynke. Till sist handlar det om att se (Mushâhadah) Verkligheten utan något skynke. Allting annat försvinner spårlöst. Han är platsen för demolotion, förstörelse, ödeläggelse och upplösningens upplösning. Det rör sig alltså endast om en observation av Sanningen i Sanningen för Sanningen med Sanningen och följaktligen förblir endast Allâh och ingen annan, varken något sammanbundet (Mawsûl) eller någon sammanbindare (Wâsil).””” [1]


[1] 1/160