Tiden mellan Mûsâ och Dâwûd

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

أَلَمْ تَرَ إِلَى الْمَلإِ مِن بَنِي إِسْرَائِيلَ مِن بَعْدِ مُوسَى إِذْ قَالُواْ لِنَبِيٍّ لَّهُمُ ابْعَثْ لَنَا مَلِكًا نُّقَاتِلْ فِي سَبِيلِ اللّهِ قَالَ هَلْ عَسَيْتُمْ إِن كُتِبَ عَلَيْكُمُ الْقِتَالُ أَلاَّ تُقَاتِلُواْ قَالُواْ وَمَا لَنَا أَلاَّ نُقَاتِلَ فِي سَبِيلِ اللّهِ وَقَدْ أُخْرِجْنَا مِن دِيَارِنَا وَأَبْنَآئِنَا فَلَمَّا كُتِبَ عَلَيْهِمُ الْقِتَالُ تَوَلَّوْاْ إِلاَّ قَلِيلاً مِّنْهُمْ وَاللّهُ عَلِيمٌ بِالظَّالِمِينَ

”Du har nog hört om de äldste i Israel efter Mûsâs tid, som sade till en av sina profeter: ”Låt oss få en konung, så skall vi kämpa för Allâhs sak.” Profeten sade: ”Kanske skulle ni neka att kämpa om ni fick [en sådan] befallning.” De svarade: ”Varför skulle vi inte kämpa för Allâhs sak, vi som har fördrivits från våra hem och [skilts] från våra barn?” Men när de befalldes att kämpa, drog de sig undan – alla utom ett fåtal. Allâh vet vilka de orättfärdiga är.”1

Qatâdah sade:

”Den profeten var Yûshu´ bin Nûn.”

Ibn Djarîr sade:

”Det vill säga sonen till Afrâym, son till Yûsuf, son till Ya´qûb.”

Den åsikten är osannolik eftersom detta utspelade sig långt efter Mûsâs tid. Detta hände på Dâwûds (´alayhis-salâm) tid, vilket nämns uttryckligt i den här berättelsen. Det var uppemot 1000 år mellan Dâwûd och Mûsâ (sallâ Allâhu ´alayhimâ wa sallam) – och Allâh vet bättre.

as-Suddî sade:

”Det var Shim´ûn.”

Mudjâhid sade:

”Det var Shamwîl (´alayhis-salâm).”

Samma sak sade Muhammad bin Ishâq och Wahb bin Munabbih.

12:246