Tawâf-ul-Wadâ´

130 – Efter att vallfärdaren har slutfört alla ärenden och beslutat sig för att resa hem, måste han ta farväl av Huset via Tawâf. Ibn ´Abbâs sade:

”Människorna höll på att försvinna åt alla håll när profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Ingen skall gå förrän hans sista handling har varit Tawâf runt Huset.”1

131 – I början var den menstruerande kvinnan ålagd att vänta på att bli ren för att utföra Tawâf-ul-Wadâ´2. Sedan fick hon lov att resa hem utan att vänta. Ibn ´Abbâs sade:

”Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lät den menstruerande kvinnan resa hem utan Tawâf, förutsatt att hon hade utfört Tawâf-ul-Ifâdhah.”3

132 – Om möjligt är det tillåtet att ta med sig Zamzam för att uppnå välsignelse via det. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tog med sig det i vattenbehållare. Han brukade hälla det på sjuklingar och vattna dem med det4.

Innan Makkah hade erövrats brukade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) skicka bud från Madînah till Suhayl bin ´Amr med budskapet:

”Skänk oss vatten från Zamzam och låt inte bli att göra det.”

Följaktligen skickades två vattenbehållare till honom5.

133 – Efter Tawâf går han ut ur moskén som vanligt. Han skall nämligen inte gå ut baklänges. I stället går han ut med vänster fot före och säger:

اللَّهُمَّ صَلِّ عَلَى مُحَمَّدٍ و سلم، اللَّهُمَّ إِنِّي أَسْأَلُكَ مِنْ فَضْلِكَ

”Allâh! Hylla och freda Muhammad. Allâh! Jag ber Dig om Din favör.”6

1 Rapporterad av Muslim och andra. al-Bukhârî rapporterade den på ett liknande sätt. Den nämns i ”al-Irwâ’” (1086) och ”Sahîh Abî Dâwûd” (1747).

2Det bekräftas i al-Hârith bin ´Abdillâh bin Aws hadîth hos Ahmad och andra och nämns i ”Sahîh Abî Dâwûd” (1748).

3 Rapporterad av Ahmad med en autentisk berättarkedja vars autenticitet stämmer överens med al-Bukhârîs och Muslims villkor. Även de har rapporterat den på ett liknande sätt, vilket nämns i ”al-Irwâ’” (1086). De har en vittnande rapportering från ´Â’ishah som nämns i ”Sahîh Abî Dâwûd” (1748).

4 Rapporterad av al-Bukhârî i ”at-Târîkh” från ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ). Likaså rapporteras den av at-Tirmidhî som även sade att den är god. Den nämns i ”al-Ahâdîth as-Sahîhah” (883).

5 Rapporterad av al-Bayhaqî med en bra berättarkedja från Djâbir (radhiya Allâhu ´anh). Den har en vittnande rapportering med en avbruten, autentisk berättarkedja i ´Abdur-Razzâqs ”al-Musannaf” (9127). Ibn Taymiyyah sade att Salaf brukade ta med sig det.

6 Se Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyahs ”al-Kalim at-Tayyib”, sid. 51-52, med min verifiering och korrigering.