Tarâwîh efter Maghrib

Fråga: Är det Sunnah eller innovation att be Tarâwîh efter Maghrib? Det sägs att Imâm ash-Shâfi´î (rahimahullâh) bad Tarâwîh efter Maghrib och fullbordade det efter ´Ishâ’.

Svar: Det är Sunnah att be Tarâwîh efter ´Ishâ’. Det är Salaf och imamerna enade om. Ryktet om ash-Shâfi´î (rahimahullâh) är falskt. Imamerna bad alltid Tarâwîh efter ´Ishâ’ på profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans renläriga kalifers tid. Utmed det har imamernas praxis varit. Det är inte känt att någon av dem avsiktligt bad Tarâwîh innan ´Ishâ’. Den handlingen kallas för ‘Qiyâm Ramadhân’. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Allâh har ålagt er att fasta Ramadhân och rekommenderat er att be under dess nätter. Den som fastar den och ber under dess nätter får sina tidigare synder förlåtna.”

Nattbönen i Ramadhân och annars hålls efter ´Ishâ’. Det rapporteras uttryckligt i Sunan-böckerna att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad med dem nattbönen i Ramadhân efter ´Ishâ’. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad elva eller tretton Raka´ât under nattbönen såväl som i Ramadhân som annars. Han drog dock ut på dem. När människorna tyckte att det var för svårt bad Ubayy bin Ka´b med dem tjugo Raka´ât på ´Umar bin al-Khattâbs tid. Efter dem bad han Witr. Han bad kortare varefter han fördubblade antalet Raka´ât. Vissa av Salaf bad fyrtio Raka´ât som de avslutade med tre Raka´ât. Även den bönen var kortare. Andra bad trettiosex Raka´ât som de avslutade med Witr. Det var allmänt känt att deras nattbön bads efter ´Ishâ’. Den som ber den innan ´Ishâ’ har tagit efter innovatörerna som opponerar sig Sunnah och Allâh vet bättre.