Tänd ett ljus i mörkret

Imâm al-Husayn bin Mas´ûd al-Baghawî (d. 516)

Sharh-us-Sunnah (1/20)

Även om de tidigare imamernas verk räcker gott och väl, är syftet med denna bok rättelse efter dem, anslutning till det led som sträcker sig till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och inträde till det folk som upprättade religionen och månade om att uppliva Sunnah. Och även om jag inte alls lever upp till deras handlingar, har jag passion för dem, älskar deras väg och hoppas på Allâhs (ta´âlâ) löfte via Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”En person är med den han älskar.”[1]

Religionen har börjat förtvina och människorna präglas av drifter. Det enda som återstår av den är symboler och det enda som återstår av kunskapen är dess namn. Det har gått så långt att de flesta ser osanning som sanning och okunskap som kunskap. Helt klart har sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följande ord uppfyllts i dem:

”Allâh griper inte tag i denna kunskap genom att dra ut den ur männens bröst. Kunskapen grips med de lärdes död. När det då inte finns någon lärd kvar, tar människorna till sig ignoranter som ledare varpå de ger utslag utan kunskap, går vilse och vilseleder.”[2]

Men i och med att det är som det är, vill jag uppliva kunskapens betydelse så att den villige och vakne aktiveras och den passive och stele sätts igång. Jag vill vara lik den som tänder ett ljus i mörkret så att förvirrade och sökande människor hamnar på rätt spår. Kämpens kamp är trots allt ingalunda förgäves.

[1] al-Bukhârî (6169) och Muslim (2640).

[2] al-Bukhârî (100).