Talförbud under fastans gång

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (3/159)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

فَكُلِي وَاشْرَبِي وَقَرِّي عَيْنًا فَإِمَّا تَرَيِنَّ مِنَ الْبَشَرِ أَحَدًا فَقُولِي إِنِّي نَذَرْتُ لِلرَّحْمَنِ صَوْمًا فَلَنْ أُكَلِّمَ الْيَوْمَ إِنسِيًّا

“Ät och drick och var vid gott mod! Och om du skulle bli varse en mänsklig varelse, låt honom då veta att du har avlagt ett löfte till den Nåderike att avhålla dig, och att du därför i dag inte skall tala till någon människa.”1

Oavsett vem du ser, så:

فَقُولِي إِنِّي نَذَرْتُ لِلرَّحْمَنِ صَوْمًا

“… låt honom då veta att du har avlagt ett löfte till den Nåderike att avhålla dig…”

Det vill säga med en gest och inte muntligt så att det inte går emot:

فَلَنْ أُكَلِّمَ الْيَوْمَ إِنسِيًّا

“… och att du därför i dag inte skall tala till någon människa.”

Anas bin Mâlik sade om Allâhs (ta´âlâ) ord:

فَقُولِي إِنِّي نَذَرْتُ لِلرَّحْمَنِ صَوْمًا

“… låt honom då veta att du har avlagt ett löfte till den Nåderike att avhålla dig…”

“Det vill säga tystnad.”

Detsamma sade Ibn ´Abbâs och adh-Dhahhâk. I en annan rapportering sade Anas:

“Det vill säga fasta och tystnad.”

Detsamma sade Qatâdah och andra. Till deras föreskrift hörde mat- och talförbud under fastans gång, sade as-Suddî, Qatâdah och ´Abdur-Rahmân bin Zayd.

119:26