Tal, rop, närhet och höghet

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَنَادَيْنَاهُ مِن جَانِبِ الطُّورِ الْأَيْمَنِ وَقَرَّبْنَاهُ نَجِيًّا

Vi kallade på honom från berget Sinais högra sida och drog honom intill Oss i en hemlighetsfull gemenskap.”1

Det vill säga till höger om Mûsâ då han gick till elden för att hämta glödande kol. Han sökte upp den och fann den till höger om berget, intill en dal. Då talade Allâh (ta´âlâ) med honom, ropade på honom, närmade honom och drog honom till Sig i en hemlighetsfull gemenskap. Ibn Djarîr sade:

Det sägs att Allâh (tabârak wa ta´âlâ) drog honom intill Sig så att han kunde höra pennans skrift. Ibn Bashshâr berättade för oss: Yahyâ berättade för oss: Sufyân berättade för oss, från ´Atâ’ bin as-Sâ’ib, från Sa´îd bin Djubayr, från Ibn ´Abbâs som sade:

Han blev så pass närmad att han kunde höra pennans skrift.”2

Detsamma sade Mudjâhid, Abûl-´Âliyah och andra. Pennans skrift åsyftar nedskrivningen av Tora. as-Suddî sade om:

وَقَرَّبْنَاهُ نَجِيًّا

… och drog honom intill Oss i en hemlighetsfull gemenskap.”

Han togs in till himlen och blev tilltalad.”

Liknande rapporteras från Mudjâhid.

119:52

2Djâmi´-ul-Bayân (15/559).