Takfîrs villkor och hinder

Fråga: I samband med Takfîr nämnde ni att det har villkor och hinder. Utmed böckerna i Fiqh är det bekräftat att en människa kan lämna islam för otro. Vilka är dessa villkor som domaren eller den lärde använder sig av för att göra Takfîr på en människa?

Svar: När Sharî´ahs domar tillämpas förknippas de med villkor och hinder. Dessa faktorer tas med i samtliga domar. När vi talar om tvagningen, talar vi om tvagningens villkor. Samma sak gäller bönen, tvagningens annullerande faktorer, bönens annullerande faktorer och likaså med vallfärden, allmosan och många andra domar. Till och med handeln har villkor. Giftermålet har villkor, pelare och så vidare. Vad skall man då säga om den här väldiga frågan som handlar om att utesluta muslimen ur hans religion och döma honom för att varken vara muslim eller troende? Den är tvivelsutan i stort behov av Sharî´ah-baserade principer. Om frågor som är relaterade till dyrkan som inte resulterar med sammandrabbningar människorna emellan har principer, villkor och hinder, vad skall man då säga om den här väldiga frågan?

Därför säger de lärda att det inte är tillåtet att utesluta en muslim som vittnar att det inte finns någon sann gud utom Allâh och att Muhammad är Allâhs sändebud ur hans religion utan något som är lika klart som det som fick honom att bli muslim. Han gick klart och tydligt in i islam med trosbekännelsen att det inte finns någon sann gud utom Allâh och att Muhammad är Allâhs sändebud. För att utesluta honom ur islam krävs ett klart och tydligt bevis för det. Därför har de lärda satt villkor och hinder för det. Det är något som måste uppmärksammas.

Ett av villkoren är att personen verkligen avser det han säger eller gör, att han har kunskap om vad han säger. Han får exempelvis inte vara okunnig. Han får exempelvis inte ha vuxit upp i ett samhälle som är okunnigt om domarna. Han får exempelvis inte ha något tvivel. Tvivlen måste uteslutas. Han kan ha misstolkat frågan. Han kan ha missförstått frågan. Det finns flera möjligheter. I och med att dessa möjligheter finns måste det finnas en referens. Det är en domare eller en Muftî som skall förhöra honom.

Därtill skall denna Takfîr vara om något som det råder samstämmighet om. Det skall alltså inte vara i en fråga som det råder delade åsikter om. Om det är en fråga som de lärda har delade åsikter om på så sätt att vissa säger att något är otro till skillnad från andra, och ingen har klart bevis för Qur’ânen och Sunnah för sin åsikt, är det en Idjtihâd-fråga som man inte gör Takfîr för. Takfîr innebär ju att ta ut en person ur religionen. Då måste skälet också vara något alla lärda är enade om. Det är allmänt känt att det inte görs Takfîr på något som det finns oenighet om.