En person skall frukta Allâh (´azza wa djall) när det kommer till Takfîr. Det är mildare att säga att han är en trotsig syndare. Takfîr är ingen enkel fråga. Om han hädar, blir det tillåtet att döda honom och ta hans egendom. Hans handlingar accepteras inte och begravningsbönen skall inte bes för honom. Han skall inte begravas bland muslimerna och hans fru skils från honom. Alla känner till otrons domar. Därför måste vi frukta Allâh (´azza wa djall) när det kommer till att göra Takfîr på människorna.

Likaså är det obligatoriskt för oss att inte vara fega för att göra Takfîr på den som Allâh och Hans sändebud har gjort Takfîr på. Men även här måste vi skilja mellan en individ och allt utöver det. För att göra Takfîr på en individ krävs två faktorer:

1 – Det skall bekräftas att draget som personen har fallit i fordrar otro.

2 – Takfîrs villkor skall kunna tillämpas på honom. Ett av de viktigaste är kunskap om att det är otro. Om han är okunnig, gör vi inte Takfîr på honom. Således säger de lärda att villkoret för att en person skall få ett straff, är att han känner till förbudet. Detta berör straff och inte otro. Om han skulle begå otukt utan att veta att det är förbjudet, skall han då straffas? Nej, han skall inte straffas även om han har varit gift. Han skall varken piskas eller stenas. Om det är på detta vis när det kommer till föreskrivna straff för att bestraffa en person och att han inte straffas förrän han känner till förbudet, gäller samma sak otron. En person kan falla i otro för att han är okunnig och inte vet. När du påminner honom om det, tackar han dig för det och lämnar sin otro. Gör vi Takfîr på honom? Nej, vi gör inte Takfîr på honom.