15. Så kom Yûsuf till makten

Det skulle bli Yûsufs utgångspunkt. Han skulle ta efter sina ädla förfäder, vara stolt över deras dogm och nedvärdera avgudadyrkarnas dumhet och idoldyrkan tillägnad statyer, kor och himlakroppar. Efter att tydligt klargjort, slagkraftigt kallat till Tawhîd och bekämpat avguderi underströk han sitt kall och argument med orden: إِنِ الْحُكْمُ إِلاَّ لِلّهِ ”Ingen dömer utom Allâh…” […]

16. Bevisen mot avguderi är klara och tydliga

Håll dig till det klara och tydliga och undvika irrelevanta argument såsom Hans (djalla wa ´alâ) ord: أَلا إِنَّ أَوْلِيَاء اللّهِ لاَ خَوْفٌ عَلَيْهِمْ وَلاَ هُمْ يَحْزَنُونَ الَّذِينَ آمَنُواْ وَكَانُواْ يَتَّقُونَ ”Helt visst skall de som är nära Allâh aldrig känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem, de som tror och fruktar.” För all […]

Idoldyrkan enligt Sûfiyyahs al-Djîlî

al-Djîlî (d. 826) hävdade att allting är Allâh (subhânah). Han menade att allt människor dyrkar är i själva verket Allâh. Det är ju klart, allting är ju Allâh. Han sade om folk som dyrkar stenar, himlakroppar och naturen: ”Sanningen ville klargöra för dem att de gudarna är skepnader och att gudomligheten i dem är verklig […]

11. Ibrâhîms kall

2 – Ibrâhîm, Allâhs förtrogne, var profeternas fader och de renläriga monoteisternas ledare. Allâh befallde sändebudens ledare och den siste profeten och hans samfund att följa honom och hans kall, praxis och metodik. Han (ta´âlâ) sade: وَإِذ قالَ إِبراهيمُ لِأَبيهِ آزَرَ أَتَتَّخِذُ أَصنامًا آلِهَةً إِنّي أَراكَ وَقَومَكَ في ضَلالٍ مُبينٍ ﴿٧٤﴾ وَكَذلِكَ نُري إِبراهيمَ مَلَكوتَ السَّماواتِ وَالأَرضِ […]