Publicerad: 2013-01-26
Författare: Imâm Abû Bakr Muhammad bin al-Walîd at-Tartûshî (d. 520)
Källa: Birr-ul-Wâlidayn, sid. 49-52

Tacksamheten delas upp i tre typer; tacksamheten med hjärtat, tacksamheten med tungan och tacksamheten med kroppsdelarna.

Tacksamheten med hjärtat handlar om att tjänarens hjärta vet och bekräftar att allt han har är från Allâh (ta´âlâ):

وَمَا بِكُم مِّن نِّعْمَةٍ فَمِنَ اللّهِ

”Ingenting gott kommer er till del som inte är från Allâh.”1

Alla författare som har skrivit om tacksamheten har uttryckt sig på det här viset. Det är i hjärtat som kännedomen ligger. Allâh (ta´âlâ) säger om det:

فَاتَّقُواْ اللّهَ لَعَلَّكُمْ تَشْكُرُونَ

”Frukta därför Allâh så att ni tackar [Honom].”2

Det vill säga den som fruktar Allâh tackar för Hans gåvor.

Tacksamheten med tungan handlar om att erkänna gåvorna muntligt på ett underkastande sätt. Allâh (ta´âlâ) sade:

فَاذْكُرُونِي أَذْكُرْكُمْ وَاشْكُرُواْ لِي وَلاَ تَكْفُرُونِ

”Och bevara Mig i minnet, så skall Jag minnas er; var Mig tacksam och förneka Mig inte!”3

Likaså säger Allâh (ta´âlâ):

وَأَمَّا بِنِعْمَةِ رَبِّكَ فَحَدِّثْ

”Men berätta [för alla] om din Herres välgärningar!”4

Tacksamheten med kroppsdelarna handlar om att göra goda handlingar och lämna synder. Allâh (ta´âlâ) sade:

 اعْمَلُوا آلَ دَاوُودَ شُكْرًا

”Arbeta, ni män av Dâwûds hus, och var tacksamma!”5

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade be så att hans fötter svullnade. När det sades till honom ”Allâhs sändebud! Allâh har förlåtit alla dina tidigare och senare synder” sade han:

”Skall jag inte vara en tacksam tjänare?”6

Sålunda visade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att tacksamheten sker via handlingar och att det är betydelsen av Qur’ân-versen.

När detta är klargjort skall du veta att alla dessa tre typer skall ägnas Skaparen (ta´âlâ). Hjärtat skall veta att gåvan är endast från Allâh och att det inte finns en gåva som kommer till en skapelse i himlarna eller på jorden utan att den är från Allâh i grund och botten. På så sätt tackar du Allâh (ta´âlâ) för dig själv och för andra för gåvan som Han har skänkt dig och andra.

Detsamma gäller den andra typen som går ut på att man berömmer Honom för Hans välvilja.

Detsamma gäller den tredje typen.

Angående tacksamheten skapelserna emellan, är det endast de två sista typerna som implementeras i detta fall. I detta fall berömmer man personen med munnen och gottgör honom med kroppsdelarna genom att uppfylla hans behov, skänka pengar och medla. Typen som dock inte implementeras i detta fall är hjärtats kännedom. Ty tacksamheten handlar i själva verket om att gottgöra den som har gagnat dig, skyddat dig eller glatt dig. Däremot finns det ingen nytta av att veta att någon har behandlat dig väl.

Beträffande tacksamheten till föräldrarna implementeras även här de två sista typerna till skillnad från den första. Ty föräldrarna gagnas inte av att sonen vet att de är hans föräldrar. Denna tacksamhet är högre än tacksamheten som sker skapelserna emellan och lägre än den som ägnas Skaparen. Allâh (ta´âlâ) skall tackas för att Han har skapat dem och skänkt dem alla andra gåvor. Tacksamheten till föräldrarna är på sonens bekostnad då sonen är föräldrarnas förtjänst. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det godaste som människan har ätit är det som hon har tjänat med sin egen hand och hennes son hör till hennes förtjänst.”7

Detta för att det är fadern som har sprutat sin säd i kvinnans livmoder och gift sig med barnets moder eller förslavat henne. Därtill ser fadern till att förse modern med mat, dryck och allt annat som hon är i behov av. Då blir näringen till en vätska som omger sädescellen och som sädescellen får sin näring av. Den kommer att växa och utvecklas i faser från sädescell till grodd till klump till ben till kött. Sedan får den en själ. Under hela den här tiden livnär den sig på matrester till dess att barnet föds. Grunden till den här säden är en bit av fadern. Därefter växer han av faderns pengar. Detsamma gäller från att han föds tills att han slutar amma. Han dricker bröstmjölk och äter lite mat så att han växer till sig i kött och ben. På så sätt är han faderns förtjänst. Likaså är han moderns förtjänst ur alla dessa synvinklar plus att hon också uppfostrar barnet, tar hand om det och bär på det i nio månader. Därefter upplever hon svårigheter och möda när hon ammar barnet i två år.  Allâh (ta´âlâ) sade:

حَمَلَتْهُ أُمُّهُ وَهْنًا عَلَى وَهْنٍ

”Modern har burit sitt barn genom det ena svaghetstillståndet efter det andra.”8

Ibn ´Abbâs sade:

”Det svåra tillståndet efter det andra.”

adh-Dhahhâk sade:

”Det svaga tillståndet efter det andra.”

Qatâdah sade:

”Det mödosamma tillståndet efter det andra.”

Detta kan liknas vid personen som sår ett frö och planterar ett träd och sedan vattnar det och gödslar det och ser efter det och tar hand om det till dess att det ger frukt. Han har mest rätt till det. Om det är bekräftat att handlingar hör till tacksamheten, finns det handlingar som passar tacksamheten bättre än andra. Därför har vi sagt att det bästa sättet att tacka för rikedomen är att ta hand om de fattiga eftersom det är en motsvarande gåva.