Syndig lydnad till ledare och lärde

Att följa de lärda och makthavarna när de förklarar det förbjudna vara tillåtet och det tillåtna vara förbjudet delas upp i tre fall:

Det första: Att man följer dem i det samtidigt som man behagas av det, låter det gå före och hatar Allâhs dom. En sådan person är otrogen för att han hatar det Allâh har uppenbarat och till följd därav nollställer Allâh hans handlingar – och endast den otrognes handlingar går om intet. Sålunda är varenda en som ogillar det Allâh har uppenbarat otrogen.

Det andra: Att man följer dem i det samtidigt som man behagas av Allâhs dom och vet att den är bäst och lämpligast för människor och länder. Men på grund av lusten följer han dem för att exempelvis uppnå en anställning. En sådan person är inte otrogen. Han är däremot en trotsig syndare som anses som alla andra olydiga människor.

Det tredje: Att han följer dem utav okunnighet och tror att det är Allâhs dom. Detta fall delas upp i ytterligare två fall:

Det första: Att han kan få reda på sanningen själv. I detta fall är han både försumlig och syndig. Ty Allâh har beordrat att man frågar de lärda om man inte vet.

Det andra: Att han varken vet eller kan veta och på så sätt följer han dem blint och tror att de har rätt. Han är inte syndig eftersom han gör det han är beordrad och till följd därav ursäktas han. Således rapporteras det från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att han sade:

“Den som får ett utslag utan kunskap, faller synden på den som gav den till honom.”1

Om det då sägs varför vi inte anser personen i det andra fallet vara otrogen, säger vi att det i så fall skulle fordra att vi gör Takfîr på alla syndare som vet att de syndar och vad Allâhs dom säger.

1 Ahmad (2/321), Abû Dâwûd (4/66), Ibn Mâdjah (1/20), ad-Dârimî (1/53) och al-Hâkim (1/126) som sade: ”Den är autentisk utmed al-Bukhârîs och Muslims villkor och jag känner inte till att den har någon brist.” adh-Dhahabî höll med.