Synder orsakar allmän undergång

Imâm Yahyâ bin Sharaf an-Nawawî (d. 677)

Sharh Sahîh Muslim (18/3-4)

Muslim sade:

2880 – ´Amr an-Nâqid berättade för oss: Sufyân bin ´Uyaynah berättade för oss, från az-Zuhrî, från ´Urwah, från Zaynab bint Umm Salamah, från Umm Habîbah, från Zaynab bint Djahsh som sade:

“Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vaknade och sade: “Det finns ingen sann gud utom Allâh! Ve araberna, vilken ondska som har nalkats! Idag öppnades Yâdjûdjs och Mâdjûdjs barriär med så här mycket.” Sufyân böjde fingrarna till en cirkel. Jag sade: “Allâhs sändebud! Ska vi gå under fastän rättfärdiga människor lever bland oss?” Han svarade: “Ja, när vidrigheten är mycken.”

al-Qâdhî ´Iyâdh sade:

“Det är möjligt att Abû Hurayrahs hadîth är tidigare och att öppningen har sedermera öppnats den angivna storleken… Det är också möjligt att den angivna storleken är bara ungefärlig och inte definitiv.”

Enligt majoriteten innebär vidrigheten synder och oanständighet. Vissa säger att den åsyftar otukt. Andra menar att den handlar om horbarn. Tillsynes handlar hadîthen om alla synder. Med andra ord, när vidrigheten är mycken uppstår en allmän undergång ehuru rättfärdiga människor är närvarande.