Syftet med fastan

Syftet med fastan är gudsfruktan, något som bevisas i både Qur’ânen och Sunnah. Allâh (ta´âlâ) sade:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ كُتِبَ عَلَيْكُمُ الصِّيَامُ كَمَا كُتِبَ عَلَى الَّذِينَ مِن قَبْلِكُمْ لَعَلَّكُمْ تَتَّقُونَ

”Troende! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som levde före er så att ni fruktar.”1

Han sade inte att vi skall fasta för att hungra, törsta, hantera hungern och törsten eller tygla lusten. Han sade:

لَعَلَّكُمْ تَتَّقُونَ

”… så att ni fruktar.”

Gudsfruktan handlar om att göra det påbjudna och avstå från det förbjudna. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Allâh har inget behov av att en person låter bli att äta och dricka om han inte lämnar lögn och handlingar enligt den och synder.”2

Det är det egentliga syftet med fastan. Många muslimer idag tror att fastan handlar om att hålla sig borta från allt som bryter den. Således ser du hur vissa tillbringar Ramadhâns dagar i sömn och nonsens. Du ser inget på dem som tyder på att de fastar. Deras dagar som fastande skiljer sig inte från deras övriga dagar. För många är dagarna rentav likadana.

Det islamiska samfundet har förlorat detta; dyrkans och ritualernas anda. Just nu händer det ofta att muslimerna utför dessa dyrkan i form av ett patriotiskt kännetecken och en tradition och inte i egenskapen av en religiös dyrkan. Därför har dessa ädla dyrkans betydelser runnit ut i sanden.

Exempelvis förebygger bönen skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft. Dock avslutar de flesta bönen utan att ha påverkats alls. De har inte alls påverkats och börjat hata skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft. Det gör man dock om man ber korrekt, ty bönen förebygger skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft.

Detsamma gäller fastan. Människor fastar hela månaden. Om de är som Allâh vill att de skall vara och fruktar Honom och lämnar lögn och handlingar enligt den och synder, så lämnar de månaden helt uppfostrade, lydiga och gudfruktiga.

Men vem av oss känner en riktighet och praxis som är bättre efter Ramadhân än vad den är i Sha´bân? De flesta är lustfyllt glada när Ramadhân är över. De verkar vara glada för att Ramadhân är över och inte för att de har förlorat sina synder. Till följd därav måste vi ha kunskap om fastans väldiga vishet och fasta liksom Allâh vill att vi fastar och sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har klargjort för oss; vi skall avstå från synder och lyda Allâh (´azza wa djall).

12:183

2al-Bukhârî (1903).