Svåra villkor för avvisning av oliktänkaren

Dr Ibrâhîm sade:

”När den oliktänkande skall avvisas måste man ta hänsyn till oliktänkarnas olika grader, oliktänkarens religiösa och världsliga position och den varierande orsaken bakom avvikelsen; beror den på okunnighet, lust och innovation, dålig formulering, verbalt misstag, påverkan av lärare eller landsmän, tolkning och mycket annat som kan ligga bakom en avvikelse?

Den som inte tar hänsyn till dessa skillnader må falla i överdrift eller underdrift därav orsaka att hans tal inte nyttjas eller åtminstone reducerar dess nytta.”1

Allt detta är allmänt. Vi hoppas därför på att Dr Ibrâhîm kan specificera det allmänna, ge exempel på det och bevisa det. Annars förvirrar han bara de flesta läsarna. Genom alla dessa hinder förhindrar han folk från att vilja Allâh, Hans skrift, Hans sändebud, de muslimska ledarna och den muslimska allmänheten väl.

Måste en lärd eller student som ser folk be andra än Allâh om hjälp, slakta för dem och så vidare veta oliktänkarnas olika grader, orsaker bakom deras avvikelse och allting annat? Finns det något bevis för det i Qur’ânen och Sunnah? Han (ta´âlâ) sade:

فَإِن تَنَازَعْتُمْ فِي شَيْءٍ فَرُدُّوهُ إِلَى اللّهِ وَالرَّسُولِ إِن كُنتُمْ تُؤْمِنُونَ بِاللّهِ وَالْيَوْمِ الآخِرِ ذَلِكَ خَيْرٌ وَأَحْسَنُ تَأْوِيلاً

”Och om ni råkar i tvist om något, överlåt då avgörandet åt Allâh och sändebudet, om ni tror på Allâh och den Yttersta dagen. Detta är bäst och det [gynnar] en riktig och lycklig utgång.”2

Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Den av er som ser något orätt skall ändra på det med handen. Klarar han inte av det, gör han det med munnen. Klarar han inte av det, gör han det med hjärtat och det är det svagaste av tron.”3

Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) nämnde inga villkor som Dr Ibrâhîm tog upp. Trots att Salafs avvisningar av Ahl-ul-Bid´a och syndare är många i antal, ser vi inga av dessa svåra villkor i dem.

Visst, den lärdes avvisning skall vara baserad på Qur’ânen och Sunnah och ett lämpligt vis. Ibland krävs det att han är mjuk och vänlig, ibland krävs det att han är hård mot den arrogante och omedgörlige. Bådadera är överensstämmande med visheten. Vishet innebär ju att sätta saker och ting på rätt plats.

Det fordrar alltså inte att avvisaren skall veta orsaken bakom en innovation eller synd. Det är något bara Allâh vet. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade i samband med Dhûl-Khuwaysirah:

”Jag har inte befallts att gräva i människors hjärtan eller öppna deras magar.”4

1an-Nasîhah, sid. 31

24:59

3Ahmad (3/10) och Muslim (49).

4al-Bukhârî (4351) och Muslim (1064).