Sûfiyyahs uteblivna bön

Shams-ud-Dîn at-Tabrîzî erkände ett och annat kring de bönerna1. Han konstaterade att både han och ar-Rûmî sköt upp på bönerna oavsiktligt (?) under tiden de var i ar-Rûmîs rum och att de sedan tog igen dem i smyg (?)2.

al-Baqlî ash-Shîrâzî berättade hur Sûfiyyahs helgon erhåller en position som heter ”den uteblivna bönens position” (مقام ترك الصلاة). Den uppnås när någon av dem förbryllas av evighetens skönhet och upplöses i den och sedermera dödas av enhetens svärd varefter han slukas av oändligheten (!!!)3.

Jag kan också tycka att ar-Rûmî hade en annan anledning att inte be; Sûfiyyahs hedniska syn på läraren. ar-Rûmî sade:

”Eleven som står vid Ka´bah i lärarens närvaro får inte be utan lärarens tillstånd.”4

Från hela sammanhanget framgår det att han syftade på obligatorisk bön.

2Se ”Manâqib-ul-´Ârifîn” (2/194-196) av al-Aflâkî och ”Maqâlât-ut-Tabrîzî” (1/238).

3Mashrab-ul-Arwâh, sid. 293

4Manâqib-ul-´Ârifîn (1/365) av al-Aflâkî