Sûfiyyahs meningslösa erinran

På sidorna 193-195 fördömer al-Bûtî dem som fördömer erinran med endast namnet ”Allâh”,  däribland Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah som han tog ut sin vrede på.

I detta fall har han inte alls lyssnat på bevisen som har framförts av de fördömande. Ett av dem är att erinran genom att endast nämna ”Allâh” har varken nämnts i Qur’ânen, Sunnah eller Salafs handlingar.

Därtill är denna erinran meningslös. Ett enda ord är betydelselöst till dess att det bildar en meningsfull mening.

al-Bûtî hävdar att en sådan erinran hamnar under Allâhs (ta´âlâ) ord:

وَاذْكُرِ اسْمَ رَبِّكَ بُكْرَةً وَأَصِيلًا

”Och åkalla din Herres namn när dagen gryr och när aftonen är nära.”1

Vi frågar honom och hoppas på ett ärligt svar utan undanflykter i fall det nämns i sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) – som Allâh befaller i denna vers – Sunnah att han nämnde Allâh genom att endast säga ”Allâh”. Det råder ju inga tvivel om att Sunnah förklarar Qur’ânen. Eller är detta endast en av Sûfiyyahs innovationer och sjuka förståelse?

Det händer ofta att al-Bûtî säger att den oliktänkande i liknande frågor inte skall anses vilsen. Den oliktänkande skall inte anses vilsen om han har ett bevis för sin åsikt. Skulle den oliktänkande inte ha bevis från Qur’ânen och Sunnah, anses han visst vilsen eftersom Allâh (ta´âlâ) säger:

فَمَاذَا بَعْدَ الْحَقِّ إِلاَّ الضَّلاَلُ

”Vad finns vid sidan av sanningen annat än villfarelse?”2

Det som Allâhs skrift bevisar är sanning och det som avviker från den är villfarelse och den som har den åsikten är vilsen.

1 76:25

2 10:32