Sûfiyyahs inlärning

Imâm Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

”Till Satans konspiration hör de orimligheter och katastrofer som han förser ignoranta Sûfiyyah med. Han uppvisar det för dem i form av visioner och fantasier. Följaktligen får han dem att falla i olika falskheter och påhitt. Han har öppnat gigantiska påståenden för dem och uppenbarat för dem att bakom kunskapen finns en väg; beträder ni den får ni se den nakna sanningen och därmed slipper ni följa Qur’ânen och Sunnah. Era själar kommer att förskönas, era karaktärer kommer att renas och ni kommer att se ned på det som ägs av de jordiska, ledarna, de lärda och vetenskapsmännen. Allt handlar om att rensa hjärtat på allt så att sanningen får direkt fäste däri utan inlärning.

När deras hjärtan töms på kunskapen som sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har förkunnat, ristar Satan in all sorts falskhet i dem och verkliggör den så pass för deras själar, att de verkligen ser den som en naken sanning. När sändebudens (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam) arvingar fördömer dem för det, säger de:

”Ni har er uppenbara kunskap och vi har vår dolda vision. Ni har er uppenbara föreskrift och vi har vår dolda realia. Ni har ert skal och vi har vårt fruktkött.”1

De säger att vi tar vår kunskap från döda människor, det vill säga återberättare, medan de tar den direkt från Allâh, Den levande som inte dör. De påstår att de har lärt känna Honom och att de därmed inte ens är i behov av sändebuden. De säger att sändebuden är för lekmän och att eliten har redan nått fram till Allâh. Således anser de sig inte vara i behov av sändebud, de lärda eller något annat. Villfarelse i form av dyrkan och avhållsamhet!

1Ighâthat-ul-Lahfân (1/88).