Imâm Abû ´Abdillâh Muhammad bin Khafîf (d. 371)1 sade i sin bok ”I´tiqâd-ut-Tawhîd bi Ithbât-il-Asmâ’ was-Sifât”:

”Allâh har lärt Sina troende slavar att Han har två händer som Han sträcker ut nådigt… Också Abûs-Salt sade:

Lova Allâh, Han förtjänar att lovas

Vår Herre är ovanför himlen, har gått kvällen stort till möte

med den högsta byggnaden som föregick skapelsen

Han skapade en tron ovanför himlen

Ögat klarar inte av att se den

men under den finns änglar som tittar uppåt

varvid profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Hans prosa tror medan hans hjärta hädar.”2

Anas (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det kommer att kastas i helvetet och det kommer att säga:

هَلْ مِن مَّزِيدٍ

”Finns det fler?”3

till dess att Han placerar Sitt ben över det varpå det säger: ”Det räcker, det räcker.”4

I en annan formulering heter det:

”… till dess att Han placerar Sin fot över det varpå det säger: ”Det räcker, det räcker.”

Muslim al-Batîn återberättade från Sa´îd bin Djubayr, från Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) som sade:

”al-Kursî är de två fötternas plats och tronen kan bara uppskattas av Allâh.”

Han citerade också Muslim al-Batîn, as-Suddî, Wahb bin Munabbih och Abû Mâlik där vissa av dem sade att det handlar om de två fötternas plats medan någon sade att det handlar om de två benens plats.

Dessa rapporteringar har återberättats från samfundets första generationer och är överensstämmande med profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord. De är utspridda och bevarade. De senare generationerna fördömer inte de tidigare och ingen av deras jämlikar fördömer dem för dessa rapporteringar. Alla har godtagit dem och de är nedskrivna i böcker.”