Sûfiyyahs ar-Rûmî och Djingis Khan

Djalâl-ud-Dîn ar-Rûmî sade:

”I början levde mongolerna i en dal långt borta från människor. De var fattiga, hungriga och nakna. Vissa av dem reste till Khawârzim Shâhs land för att göra affärer. De köpte tjocka tyger för att sy sina kläder. Khawârzim Shâh förbjöd dem det och befallde att de dödas. Då begav sig mongolerna till sin kung Djingis Khan och bad honom om hjälp. Deras kung sinkade dem i tio dagar och gick in i en mörk grotta var han ödmjukt och på fastande mage bad om hjälp. Följaktligen hörde han Allâhs (ta´âlâ) röst säga: ”Jag har hört din ödmjukhet och bön om hjälp. Gå ut. Var du än beger dig skall du segra.” Det är anledningen till deras seger. Varje gång de stred segrade och härskade de världen på Allâhs order.”1

Här ser du hur ar-Rûmî påstår att hedningen Djingis Khân mottog Allâhs uppenbarelse, eller åtminstone nästintill det, och hyllar honom för hans fasta och ödmjukhet utan att ta upp något av hans otro och förtryck.

1Fîhi mâ fîh, sid. 54-55