Sûfî råder Sûfiyyah

Shaykh-ul-Islâm Ahmad bin Taymiyyah (d. 728)

al-Hamawiyyah, sid. 46

Sûfiyyahs mäster på 300-talet Imâm Ma´mar bin Ahmad al-Asbahânî sade:

”Jag vill ge mina kollegor ett råd utifrån Sunnah, visdomen och dogmen som Ahl-ul-Hadîth wal-Athar och vetande Sûfiyyah alltid har haft… Till det hör att Allâh har rest Sig över Sin tron utan föreställning, liknelse och tolkning. Resningen är känd och dess beskaffenhet är okänd. Han (´azza wa djall) är distanserad från Sin skapelse och skapelsen är distanserad från Honom. De är varken inkarnerade i eller blandade med Honom, integrerade i eller sammanbundna med Honom. Han är En, avskild från Sin skapelse och oberoende av den.

Allâh (´azza wa djall) hör, ser, vet, talar, behagas, förargas, skrattar, förvånas och visar Sig skrattandes för Sina slavar på Domedagen. Varje natt stiger Han ned till den nedersta himlen såsom Han vill och säger:

Vem tillber Mig så att Jag må besvara honom? Vem frågar Mig så att Jag må ge honom? Vem ber Mig om förlåtelse så att Jag må förlåta honom?”1

Herrens nedstigning till himlen ska inte föreställas, liknas eller tolkas. Den som dementerar nedstigningen eller tolkar den är en vilsen innovatör. Denna dogm har alltså alla andra vetande eliter.”

1al-Bukhârî (7494) och Muslim (758).