Publicerad: 2010-08-22
Författare: Imâm Muwaffaq-ud-Dîn bin Qudâmah al-Maqdisî (d. 620)
Källa: al-Muqni´ (1/171-177)
Kommentar: Imâm Sulaymân bin ´Abdillâh Âl ash-Shaykh
Källa: Hâshiyah ´alâ al-Muqni´ (1/171-177)

Det är inte föreskrivet i fall något skulle ske avsiktligt. Det är föreskrivet vid addering, reducering och tvivel oavsett om bönen är frivillig eller obligatorisk.

Angående adderingen, bryts bönen i fall en handling från bönen, som stående och sittande position, Rukû´ eller Sudjûd, läggs till avsiktligt. Om de adderas utav glömska, gör man Sudjûd för glömskan.

Om man adderar en Rak´ah och kommer på det först efter att bönen är avklarad, gör han Sudjûd för det. Om han kommer på det under bönen, sätter han sig ned direkt och gör Tashahhud om han inte har gjort det i föregående Rak´ah. Därefter gör han Sudjûd för glömskan och sedan Taslîm.

Om två personer säger “Subhân Allâh”, åläggs han att återgå [till tidigare position]. Om han inte gör det, bryts både hans bön och de bedjandes bakom honom om de känner till felet. Skulle de däremot skilja sig från honom eller inte känna till felet, anses deras bön inte vara bruten.

Handling som enligt traditionen anses vara många och inte hör till bönen, bryter bönen oavsett om de sker avsiktligt eller utav glömska. Om handlingarna är få, bryts inte bönen. Inte heller är det föreskrivet att göra Sudjûd för dem.

Om man äter eller dricker avsiktligt, bryts bönen oavsett om mängden är liten eller stor. Om det sker utav glömska och mängden är liten, bryts inte bönen.

Om man säger någonting som är föreskrivet i bönen fast vid fel tillfälle, som Qur’ân-läsning i Sudjûd och sittning, Tashahhud under stående position eller läsning av något kapitel i de två sista Rak´ât, bryts inte bönen1. Det är inte heller obligatoriskt att göra Sudjûd för glömskan. Är det föreskrivet? Ahmad har två åsikter i frågan.

Om han avsiktligt gör Taslîm innan bönen är fullbordad, bryts bönen. Om han gör det utav glömska och kommer på det inom kort, fullbordar han den och gör Sudjûd för glömskan. Skulle avbräcket vara långt, eller om han talar om något som inte har något med bönen att göra, bryts bönen. Om han talar något som har med bönen att göra, så har Ahmad tre åsikter i frågan. Den första säger att bönen är bruten. Den andra säger att den inte är det. Den tredje säger att de bedjandes bön bakom Imâmen är bruten till skillnad från Imâmens bön. Denna åsikt valde al-Khiraqî.

Om man talar under bönen, bryts den. Ahmad har en andra åsikt som säger att den inte bryts i fall man talar utav okunnighet eller glömska. Däremot skall man göra Sudjûd för det.

Gapskratt, blåsning och gråt har samma dom som talet i fall två bokstäver kommer ut förutom om det sker utav fruktan för Allâh (ta´âlâ). Våra kollegor säger samma sak om harkling. Det har dock rapporterats att Abû ´Abdillâh (rahimahullâh) harklade sig under tiden som han förrättade bönen utan att anse det bryta bönen.