Sudjûd inför Âdam och mot Âdam

Imâm al-Husayn bin Mas´ûd al-Baghawî (d. 516)

Ma´âlim-ut-Tanzîl (1/62-63)

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَإِذْ قُلْنَا لِلْمَلاَئِكَةِ اسْجُدُواْ لآدَمَ فَسَجَدُواْ

“Och när Vi befallde änglarna att falla ned på sina ansikten inför Âdam föll de ned.”1

Det finns två åsikter om hur denna Sudjûd gick till. Den korrekta åsikten är att de verkligen gjorde Sudjûd inför Âdam (´alayhis-salâm) utav lydnad gentemot Allâhs (´azza wa djall) påbud. Den Sudjûd var endast ett tecken på respekt och hälsning och ingalunda dyrkelse. Detsamma kan sägas om Yûsufs (´alayhis-salâm) bröders Sudjûd inför honom:

وَخَرُّواْ لَهُ سُجَّدًا

“… och de föll alla ned på sina ansikten inför honom.”2

Deras Sudjûd var dock inte i form av ansikte på marken utan snarare en bugning. Med islam avskaffades handlingen med fredshälsningen.

En annan åsikt är att:

لآدَمَ

“… inför Âdam…”

betyder ‘mot’ Âdam. Âdam var en böneriktning och handlingen ägnades åt Allâh (ta´âlâ). På samma sätt utsågs Ka´bah till böneriktning medan bönen ägnas åt Allâh (´azza wa djall).

12:34

212:100