Sudjûd för andra än Allâh

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Silsilat-ul-Hudâ wan-Nûr (890)

´Umar bin al-Khattâb (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Den som svär vid någon annan än Allâh har hädat eller avgudat.”1

Hur tolkar vi denna hädelse som nämns här? Hädelse, precis som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade. Men har han hädat i form av avfall eller är han fortfarande muslim? Här måste vi granska honom. Vi vet att dessa ignoranter svär vid andra än Allâh antingen för att de lärde slarvar med att klargöra den föreskrivna domen i sakfrågan eller också för att de saknar lärde som kan säga till dem att:

Den som svär vid någon annan än Allâh har hädat eller avgudat.”

Alltså är de helt vilsna. Sådana människor får inte beskyllas för otro och uteslutas ur islam – vi måste lära dem. Med andra ord kan det vara en dogmatisk otro att falla ned på ansikte för någon annan än Allâh, men det kan också vara en praktisk otro. Om denna praktiska otro beror på okunnighet, ska utövaren läras. Skulle han vidhålla är även han otrogen i form av en dogmatisk otro. Det är precis som den som inte ber. Denna sakfråga är mycket viktig.

1Abû Dâwûd (3251), at-Tirmidhî (1535) och Ahmad (6072). Autentisk enligt al-Albânî i ”al-Irwâ’” (2561).