Stum gud

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (2/754)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَضَرَبَ اللّهُ مَثَلاً رَّجُلَيْنِ أَحَدُهُمَا أَبْكَمُ لاَ يَقْدِرُ عَلَىَ شَيْءٍ وَهُوَ كَلٌّ عَلَى مَوْلاهُ أَيْنَمَا يُوَجِّههُّ لاَ يَأْتِ بِخَيْرٍ هَلْ يَسْتَوِي هُوَ وَمَن يَأْمُرُ بِالْعَدْلِ وَهُوَ عَلَى صِرَاطٍ مُّسْتَقِيمٍ

Och Allâh framställer liknelsen om två män, varav en är stum och inte kan reda sig själv och är en börda för sin beskyddare; vilket uppdrag denne än ger honom, misslyckas han. Kan han jämställas med den som föreskriver rättvisa och själv följer rättens raka väg?”1

Mudjâhid sade:

Också här är det meningen att framställa skillnaden mellan en avgud och Sanningen (ta´âlâ).”

Ty en avgud är stum och kan varken tala, säga något bra eller något överhuvudtaget eller göra någonting alls. Den kan alltså varken tala eller handla. Därtill är den bara en börda för sin beskyddare. Varthän den än skickas på uppdrag, återvänder den fruktlös. Kan den jämföras med den som föreskriver rätt och talar och handlar korrekt?

وَهُوَ عَلَى صِرَاطٍ مُّسْتَقِيمٍ

… och själv följer rättens raka väg?”

En annan teori är att den stumme slaven är en av ´Uthmâns slavar. Den åsikten valde as-Suddî, Qatâdah, ´Atâ’ al-Khurâsânî och Ibn Djarîr. al-´Awfî berättade att Ibn ´Abbâs sade:

Versen framställer en liknelse om den otrogne och den troende.”

Ibn Djarîr sade: al-Hasan bin as-Sabâh bin al-Bazzâr berättade för oss: Yahyâ bin Ishâq as-Sâlihînî berättade för oss: Hammâd berättade för oss: ´Abdullâh bin ´Uthmân bin Khaytham berättade för oss, från Ibrâhîm, från ´Ikrimah, från Ya´lâ bin Umayyah, från Ibn ´Abbâs som sade om:

وَضَرَبَ اللّهُ مَثَلاً رَّجُلَيْنِ أَحَدُهُمَا أَبْكَمُ لاَ يَقْدِرُ عَلَىَ شَيْءٍ

Och Allâh framställer liknelsen om två män, varav en är stum och inte kan reda sig själv…”

Den uppenbarades gällande en man från Quraysh och dennes slav.

هَلْ يَسْتَوِي هُوَ وَمَن يَأْمُرُ بِالْعَدْلِ وَهُوَ عَلَى صِرَاطٍ مُّسْتَقِيمٍ

Kan han jämställas med den som föreskriver rättvisa och själv följer rättens raka väg?”

Det vill säga ´Uthmân bin ´Affân (radhiya Allâhu ´anh). Den stumme som misslyckades med allt var ´Uthmân bin ´Affâns slav. ´Uthmân försörjde honom och bistod honom medan han hatade och vägrade islam och förmenade honom välgörenhet och rätt. Då uppenbarades denna vers.”

116:76