Studenternas avvisningar av Ahl-ul-Bid´ah

Dr Ibrâhîm [ar-Ruhaylî] sade:

”Avvisningen skall vara av en lärd med djupt rotad kunskap. Han skall ha detaljerad kunskap om frågan som är relaterad till avvisningen sett till Sharî´ah-baserade bevis, de lärdas uttalanden om den, djupet på den oliktänkandes avvikelse från sanningen, källan till hans tvivel, de lärdas avvisning av detta tvivel och lärdom av deras ord i ämnet.”1

Jag önskar att avvisningen var av en lärd med djupt rotad kunskap och de egenskaper som du har nämnt. Det är däremot inte obligatoriskt att varje avvisare och avvisning lever upp till dessa egenskaper. Om vi krävde det från varje avvisare och avvisning skulle fördärvet ökat dramatiskt och överväldigat nästan alla i samfundet.

Vad som ytterligare bekräftar att dessa villkor är ogiltiga är att du inte finner lärda Salafiyyûn med djupt rotad kunskap i de islamiska länderna. Det finns dock studenter. Allâh har gagnat med dem när de har spridit Tawhîd och avvisat avguderi, innovationer och myter.

Min fråga till Dr Ibrâhîm lyder på följande sätt: Om det finns ett land i vilket innovationer och synder är utspridda samtidigt som det inte finns någon lärd med djupt rotad kunskap som lever upp till dessa villkor, men det finns däremot studenter som har läst ”al-Usûl ath-Thalâthah”, ”Kashf-ush-Shubuhât” och ”Kitâb-ut-Tawhîd” av Imam Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb, ”al-Wâsitiyyah” och ”al-Hamawiyyah” av Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah, ”´Umdat-ul-Ahkâm” av Imâm ´Abdul-Ghanî al-Maqdisî eller ””Bulûgh-ul-Marâm” av Hâfidh Ibn Hadjar under tiden som Allâhs egenskaper förnekas och Qadariyyahs innovationer, Murdji’ahs innovationer, gravdyrkan och andra innovationer är utspridda och alkoholmissbruk och kvinnoförtryck är utspridda – är det obligatoriskt för dem att fördöma dessa synder utmed sin kunskap eller är det obligatoriskt för dem alla tiga då de inte är lärda med djupt rotad kunskap? Jag tror att Dr Ibrâhîms svar är att det åligger studenterna att ändra på synderna utmed sin kunskap och kapacitet. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَلْتَكُن مِّنكُمْ أُمَّةٌ يَدْعُونَ إِلَى الْخَيْرِ وَيَأْمُرُونَ بِالْمَعْرُوفِ وَيَنْهَوْنَ عَنِ الْمُنكَرِ وَأُوْلَئِكَ هُمُ الْمُفْلِحُونَ

”Låt det finnas bland er en grupp av människor som uppmanar varandra att göra gott och anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt. Dem skall det gå väl i händer.”2

1Sid. 30

23:104