Studentens successiva kall

´Allâmah Sâlih bin Muhammad al-Luhaydân

Wasâyâ wa Tawdjîhât li Tullâb-il-´Ilm, sid. 534-536

Fråga: Vad är domen för kontroverser och meningsskiljaktigheter? Vad råder ni dem som månar om att sprida frågor som består av meningsskiljaktigheter?

Svar: När Allâh (djalla wa ´alâ) nämnde oenighet sade Han:

وَلاَ يَزَالُونَ مُخْتَلِفِينَ إِلاَّ مَن رَّحِمَ رَبُّكَ

Men de fortsätter att vara oeniga, utom de som din Herre benådar.”1

Oenighet är ondska. Det finns inget gott i att eftersträva sådant som orsakar oenighet. Studenten ska se till att veta kunskapens grunder och undvika kontroverser. Kontroverser och meningsskiljaktigheter kan han ta sig an först efter att ha anskaffat sig grundläggande kunskaper. Det var Salafs praxis.

Titta på Salaf. Deras inlärning, undervisning och skrivning var successiv. Ibn Qudâmah (rahimahullâh) skrev först ”´Umdat-ul-Fiqh”. Det är en viktig och värdefull bok för nya studenter. Därefter skrev han ”al-Muqni´”, en bok som är något djupare än ”´Umdat-ul-Fiqh”. Sedan skrev han ”al-Kâfî”, som är djupare än ”al-Muqni´”. Slutligen skrev han ”al-Mughnî” vars frukter och djup är uppenbara för alla som har erfarenhet av den.

Detsamma gjorde Imâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh). Han inledde sitt kall med dogmatiska avhandlingar. Ibland var de inte längre än enstaka blad. De är samlade i ”Madjmû´at-ur-Rasâ’il an-Nadjdiyyah”. Sedan gick han successivt framåt; han skrev ”al-Usûl ath-Thalâthah”, därefter ”al-Qawâ´id al-Arba´ah”, sedan ”Shurût-us-Salâh” och så vidare.

Med andra ord går Salafs metodik ut på att studenten undviker kontroverser och problematik till dess att han har fått kött på benen som kommer med progressiv insikt. Lägg till det att han ska försöka memorera så mycket han kan av Qur’ânen och Sunnah. Om du ser en person måna om att sprida och spekulera djupgående i kontroverser, ska du veta att han kan tillhöra dem som är berövade på kunskap. Vi ber Allâh vägleda alla.

111:118-119